Quantcast
Channel: Finare Vinare
Viewing all 195 articles
Browse latest View live
↧

Fullservice pÄ Sturköbaren

$
0
0

VÄr vinösa motsvarighet till bilens tusenmilaservice och Ärsvisa besiktning Àr midsommarhelgens besök hos herr och fru Vinosapien pÄ Sturköbaren. Ingen annanstans fÄr vi nog sÄdana injektioner av koncentrerad vinglÀdje och smittande samtal, allt levererat under maximal avkoppling och med den största ödmjukhet. NÀr vi Äker vidare mot fem veckors semester Àr det med fulladdade batterier.

Första skvÀtten bjuder pÄ en klockren juvenil rieslingnÀsa utan piggelintoner. Grön tropisk frukt, vÄt skiffersten och en gnutta svavelos. Halvsötma och babyfetma i munnen, med inbÀddad seriös struktur och behagfull balans. En smaskig spÀtlese dÀr uttrycket kÀnns rent och modernt. Det Àr nog 2011 eller kanske till och med 2012, frÄn Mosel eller Nahe. Aha, Mosel. Jaha, dÄ har vi nog en av de hippa unga kanonerna i glaset - Julian Haart eller Andreas Adam.

2011 A.J. Adam Dhroner Hofberg Riesling SpÀtlese


Gul fĂ€rg och solmogen frukt med utveckling i flaskan. En rĂ€tt speciell doftkaraktĂ€r, vaxig och fet, som ett slags mix av gula Ă€pplen och burkad ananas med toner av grön Ă€rtpure och fĂ€nkĂ„l. Alkoholen Ă€r smĂ„varm och för med sig en kĂ€nsla av anis i slutet. Först gĂ„r tankarna till grĂŒner veltliner, men vi slĂ€pper snabbt det spĂ„ret och funderar vidare pĂ„ rhĂŽnedruvor som roussanne och och marsanne. S Ă€r inne pĂ„ savagnin frĂ„n Jura - den dĂ€r varianten nĂ€r man fyllt upp faten. RhĂŽnefloden plus savagnin-vibbar, och sĂ„ anisen. Plötsligt sitter pusselbitarna. Vi har ju faktiskt druckit vinet förut - i juni 2009, genom vĂ€rdparets försorg - och det Ă€r sĂ„ pass annorlunda att man knappast glömmer ifall man en gĂ„ng provat. PaĂŻen = Heida = Savagnin Blanc. Och Simon Maye!

2007 Simon Maye & Fils PaĂŻen Chamoson, Valais


Ungt, rent och friskt med neutral druvkaraktÀr, jÀstfÀllning och vÄt sten. Ingen vÀrme, ingen sötma, mÄttlig fruktkoncentration, syrligt och lite gurkigt med hög klunkbarhet. Muscadet eller albariño? Muscadet hade nog varit mer grusigt och eventuellt lite spritsigare, sÄ dÀr satt den. JÀkligt gott hur som helst, pÄ ett helt opretentiöst och lÀskande somrigt sÀtt.

2011 Albariño de Fefiñanes Rias Baixas


En knepig jÀvel, inte mycket att gÄ pÄ hÀr. Bara den dÀr flintrökiga mineraltonen, men knappast nÄgra markörer för frukt eller druva. Neutralt, och inga fattoner heller. RÀtt sÄ koncentrerat och lite alkoholvarmt med en framtrÀdande stenighet i munkÀnslan. Reserverad minimalism, ett vin Àmnat för framtiden. Det pratas om chablis, och det stÀmmer ju med den ÄterhÄllsamma frukten, men hÀr bjuds inte ens pÄ Àpplen eller citrus. Som sagt en riktigt besvÀrlig nöt att knÀcka. Vi Àr inte fullt ut sÄlda pÄ vinet heller, det upplevs fortfarande ungt men stumt till sin personlighet. Dock vÀldigt stenigt. Och sÄ den dÀr vÀrmen. Ja, hÀr gÄr vi bet.

2006 François Cotat Sancerre La Grande CÎte


Generös doft med kanderad citrus, sultanarussin, lite smör och fatvanilj. Likaledes generöst och soligt i smaken med en del fat. Chardonnay utan tvekan, och troligen frĂ„n CĂŽtes-de-Beaune eller Maconnais. Smaskigt och högst drickbart, men lite mindre vanilj hade kanske inte skadat för att uppnĂ„ ett renare uttryck. Öppnat igĂ„r och gör bĂ€ttre ifrĂ„n sig idag. Gillas och lĂ€r tjĂ€na pĂ„ att ligga nĂ„got Ă„r.

2009 Alice et Olivier de Moor Chablis Bel-Air et Clardy


Nu smÀller det till ordentligt. Gul fÀrg och komplexa toner av kanderad citrus, skogssvamp, kalkstensjord, smör och knÀck. En chardonnay med perfekt flaskmognad, pÄminner pÄ sitt sÀtt om en vÀl utvecklad blanc de blancs. I munnen harmoniskt och ursnyggt balanserat med massor av smak utan trÀig beska. Stilen Àr helklassisk bourgogne utan överambitiös rostning. Ren njutning, frÄgan Àr bara om det Àr en Meursault eller Puligny. Cirka tio Är pÄ nacken, och vilken lycka nÀr lagring faller ut sÄ hÀr fint. Ett av kvÀllens bÀsta viner och en upplevelse vÀrd bÄde vÀntan och pengar. StrÄlande.

2000 Louis Carillon Puligny-Montrachet 1er Cru Les Champs Canet


Över till utegrillen med en skvĂ€tt av ett gĂ„rdagsvin som presenteras öppet. Som vi tidigare har konstaterat hemmavid Ă€r nollnian av Barricadiero jĂ€ttefin att dricka nu, och dĂ„ givetvis i grillsammanhang. 
I början upplevde vi det som lite brÄkigt men nu har saker och ting trillat pÄ plats. Som vanligt handlar det om en tÀt mörk körsbÀrsfrukt med inslag av cassis, röda Àpplen och tobak. AlltsÄ: biodynamisk montepulciano med lite cabernet, hela rasket uppfostrat i barriques. PÄlitliga doningar som vi kommer att hÀlla i oss av i Ätminstone fyra ÄrgÄngar denna sommar. Eller fem, nÀr vi besökt Cibi e Vini igen.

2009 Aurora Barricadiero Marche Rosso IGT


En bordeauxblandning frÄn varmare jordar, ett ganska vÀlkammat uttryck som Àr mjukt, kryddigt och tillgÀngligt men ocksÄ ganska kort och inte sÀrdeles intressant. Vi gissar pÄ Bolgheri. NÀr det visar sig vara ett felslut hamnar vi i Napa och andra spridda platser jorden runt innan vi med varsam hand guidas till Spanien. Funktionellt vin till det grillade vildsvinet men egentligen inget att ödsla tid, pengar och energi pÄ.

2007 Torres Mas La Plana Cabernet Sauvignon


Vinet Àr pÄ samma gÄng blÄtt och tegelrött. Doften Àr ÄterhÄllsam, fast med mÄnga fasetter. Framförallt en imponerade stenighet, och rejÀla tanniner i smaken som Àr slank och lite strÀngt ogin. Hela bordet pratar snart nebbiolo och nerello. Norra Piemonte Àr pÄ starkt förslag medan Bourgogne och pinot noir tidigt rÀknas ut ur resonemanget. Alla Àr överens om att Italienska Viner hade varit pÄ mammas gata med det hÀr glaset, och dÄ troligen i Boca. Man mÄste respektera den kompromisslösa stilen - noll fjÀsk - men vi inser ocksÄ att detta förmodligen haffas i sÀmsta tÀnkbara utvecklingsfas. Traddiga nollfemmor frÄn Bourgogne ska ligga, men vi fÄr inte ligga ikvÀll. Dock vÀldigt lÀrorikt som studium betraktat. Dricks inte upp men kan tÀnkas hitta hem om typ fem-tio Är.

2005 Domaine Michel Lafarge Volnay Vendanges Sélectionnées



Dunk, dÀr satt den igen! Allt vad man kan tÀnkas vilja ha i en barolo finns i det hÀr glaset. SÄ klassiskt, sÄ mÄngfasetterat, sÄ laddat med typiska markörer. Ingen idé att börja rabbla noter, allt vi vill ha finns hÀr. I munnen lika galet gott med allt det djup, all den finess suckers för toppbarolo letar efter. Massor av sten och lakrits. Fenomenalt drickbart efter tre timmar i karaff, och dÀrmed givetvis njutning pÄ allra högsta nivÄ. Oerhört betryggande att Giacosa kan leverera sÄdana hÀr fyrverkerier utan att ens behöva ta till röd riserva-etikett. En kÀnslomÀssig fulltrÀff som kickar in nu eller nÀr som helst över de nÀrmsta tjugo Ären. Total pay-back för investerade pengar.

2005 Bruno Giacosa Barolo Falletto di Serralunga


Det Àr svÄrt att följa upp en storartad upplevelse, men uppenbarligen inte omöjligt. Lavendel Àr den inledande doftmarkören, och dÄ bör ju alla hyggligt vakna vindrickare befinna sig i Chùteauneuf-du-Pape. Dit hittar vi ocksÄ efter en kort tankevurpa till Australien. Syrorna Àr pÄtagligt pigga och citrusfriska, tanninerna gÄr nÀstan att tugga pÄ, och grenachefrukten Àr behagligt osöt och kryddig utan alltför kÀnnbar vÀrme, med en lÄng god nori-aktig mineralsÀlta. Det hÀr ger svÄrartad mersmak. OvÀntat tillgÀngligt nu, och med mÄnga Ärs framtid. Hatten av för den klassiska stilen.

2010 Domaine du Vieux Télégraphe Chùteauneuf-du-Pape


En nattlig vĂ€nda i jordkĂ€llaren resulterar i Ă€nnu en klockren fulltrĂ€ff. Vinet serveras öppet, och levererar det mesta man kunnat hoppas pĂ„ nĂ€r det gĂ€ller mogen Vosne i traditionell stil. Vilken botten av jord, vilket lyft Ă€nda upp i himlen, och vilken rikedom av sinnlig pinotfrukt i mitten. ÅrgĂ„ngen rĂ€knas vĂ€l inte till de bĂ€sta men det gĂ„r inte att finna nĂ„gra invĂ€ndningar, det Ă€r bara att kapitulera och njuta för fulla muggar. Precis lagom utvecklat nu.

2001 Domaine Confuron-Cotetidot Vosne-Romanée 1er cru Les Suchots


Som avslutande uppfriskare fÄr vi ett glas med nÀrmast oförlikneligt utseende. Oklart och ljust violrosa med vitt skum i kanten. Det doftar rödbÀrigt och jÀstigt med toner av blodapelsin. I munnen knastertorrt, bubbligt, svÄrt lÀskande och tvÀrkort. Och faktiskt rÀtt sÄ gott, Ätminstone om ni frÄgar den som skriver. PÄ ett alldeles opretentiöst och lÀttsamt sÀtt, precis som förra gÄngen vi drack denna rÀtt speciella flaskjÀsta tappning. Men ingen annan gillar det allra minsta. "Inte vin" och "onödigt alkoholintag" Àr kÀrnfulla sÄgningar som fÄr sammanfatta en (Ätminstone i övrigt) underbar kvÀll pÄ Sturköbaren.

2011 Cleto Chiarli Lambrusco del Fondatore



↧

2010 vs. 2011 Caveau des Jacobins CĂŽtes du Jura Chardonnay

$
0
0

NÄgon gÄng emellanÄt - alltför sÀllan tyvÀrr - fÄr monopolets inköpare till det Àven i lÀgre prisklass. Problemet Àr vÀlbekant: för att vinna en upphandling mÄste det finnas tillrÀckliga kvantiteter för att kunna förse mÄnga butiker. I stort sett alla bra mindre familjeproducenter faller bort och kvar bland de tÀnkbara finns endast större kommersiella producenter och kooperativ.

FruitiĂšre Vinicole d’ArboisĂ€r knappast jĂ€ttestort för att vara ett kooperativ - 100 medlemmar, 250 hektar och en miljon buteljer - men det Ă€r ett av de Ă€ldsta franska (det allra första vinkooperativet startades faktiskt i Ahr 1868). Deras ChĂąteau BĂ©thanie ligger mitt inne i Arbois - centralort i regionen Jura och en charmerande muromgĂ€rdad medeltida stadskĂ€rna för vilken vi sedan lĂ€nge hyser varma kĂ€nslor.

Det fina med ekvationen Jura och chardonnay Àr jordmÄnen av kalksten och mÀrgel som skÀnker en tydlig mineralitet Àven Ät de lite enklare vinerna och lyfter de allra bÀsta till vÀrldsklass. Under den gÄngna vÄren har vi druckit och provat ett antal Jura-chardonnayer i icke-oxidativ stil som Äterigen övertygat oss om att man gör klokt i att satsa sina chardonnay-slantar hÀr. Oavsett vilket prislÀge vi pratar om.

2010 Caveau des Jacobins CÎtes du Jura Chardonnayövertygade starkt nÀr den först lanserades i mars. SB-hyllor Ätminstone i StockholmsomrÄdet rensades orovÀckande snabbt pÄ den första laddningen. Efter ett tag kom mer, men inte kunde det vÀl finnas nÄgra enorma mÀngder reserverade för Sverige? Svaret blev nej, och nu hÄller vinet redan pÄ att byta ÄrgÄng till 2011. SÄ det kan vara lÀge att jÀmföra vad man fÄr i glasen. S hÀller upp för att prova blint.

1. ljust gul fÀrg, ung doft med aning jÀstfÀllning, reduktiv ylleunknad som vÀdrar bort, vitblommiga övertoner som pÄminner om jasmin, aningen jordig och silvermetallisk med neutral frukt som drar Ät vit persika och grapefrukt, ren och ganska smakrik med frisk syra och bra balans, smÄtt intensiv avslutning, bra lÀngd med antydan till sÀlta, det ger ett nÀstan oekat intryck, snudd pÄ tyskt i stilen, inte helt olikt en weissburgunder eller silvaner, ska bli intressant att se om framtida utveckling Àndrar pÄ det, upplevs först som en mineralisk apéritif men briljerar till den vita fisken med rÀkröra uppepÄ.

2. rikt gul fÀrg, smÄtt utvecklad doft, gul frukt som citronskal och gult Àpple, mer laktiskt och tydligare fatkaraktÀr, smör, nötter och fat, lite ylle, krita, rÀkskal och rökig kalksten, smaken avrundad och rÀtt stor med stadig syra och breda lÀckra citrusaromer, det hÀr sjunger för fullt nu, med bra lÀngd och god mineralsÀlta i slutet, expressiv chardonnay, lite som en smÄtt utvecklad bybourgogne eller BdB aromatiskt sett, jublar över samspelet med den stekta paneringen pÄ vÄr rödspÀtta.

Ingen tvekan om vad som Àr vad, vinerna Àr förvÄnansvÀrt olika men ungefÀr lika bra. Det handlar förstÄs inte minst om Älder men Àven om en del andra detaljer, som det verkar. Oavsett vilket Àr det svÄrt att tÀnka sig bÀttre och mer övertygande vitpang för 89 spÀnn pÄ SB. Ser ni nÄgra kvardröjande tior - bara hugg till. Elvorna har framtiden för sig.
↧
↧

Bloggdarlings #1: 09 Bonne Tonne Morgon CĂŽte du Py

$
0
0

Vi landade pÄ sommarstÀllet med en baklucka full av buteljer. Semestern Àr som klippt och skuren för vinösa Ätertittar, och som av hÀndelse ocksÄ tv-reprisernas och omlÀsningens förlovade Ärstid. Men i motsats till gryniga gamla filmer och vÀltummade böcker sÄ har det troligen hÀnt en hel del saker inne i en vinflaska sedan första gÄngen man sÄgs. Exakt vad vet man inte, och dÀrför Àr vin den mest spÀnnande reprisen.

Folk som skriver om vin verkar ibland ha tappat backspeglarna. Det Àr alltid det senaste som gÀller, Àven om de flesta vindrickare Àr överens om att utveckling ofta Àr av godo. Levebrödsskribenter sprattlar i sitt nÀt av bolagslanseringar och inköpslistor medan oberoende amatörer gÀrna rasslar vidare till nÀsta halvobskyra nyupptÀckt. Prognoser om framtiden ingÄr i spelets regler, men mer sÀllan fÄr man höra hur det blev.

Det hÀr Àr ett hyggligt argument för att blogga om vin, och emellanÄt ocksÄ ett kÀrt Àmne bland vinbloggare. LÄt oss alltsÄ anvÀnda nÄgra regniga semestertimmar till att titta nÀrmare pÄ en handfull flaskor som rönte uppskattning av oss och andra nÀr de slÀpptes. Först ut Àr:

2009 Domaine de la Bonne Tonne Morgon CĂŽte du Py

Ett vin vi först bloggade i september och oktober 2011. Vid den hÀr tiden hade det blivit allmÀngods att ÄrgÄng 2009 var exceptionell i Beaujolais, Àven om det ocksÄ hördes kritiska röster som menade att den var alltför varm och tung, och dÀrför atypisk. Hur som helst blev det hÀr vinet ett vÀlkommet bidrag till det skrala svenska utbudet av cru beaujolais.

Domaine de la Bonne TonneÀr en typisk fransk familjeproducent, en s.k. vigneron indépendant, i byn Villié-Morgon. Deras sju hektar Àr AB-certifierade med biodynamiska odlingsmetoder. Efter handskörd fÄr de hela druvklasarna macerera under ett par veckor i en syrefri miljö - musten jÀser klart efter pressning, utan tillsatt jÀst. Faten uppges vara vÀl anvÀnda, och man svavlar endast en gÄng, precis efter den malolaktiska jÀsningen. Ett pÄgÄende generationsskifte verkar betryggande för framtiden - sonen Aurélien kör ocksÄ en informativ blogg med fina bilder. Sympatiskt, eller hur?

SjĂ€lva gĂ„rdsnamnet leker med begreppet "bon ton" och tonne=fat. Tillsammans med etikettens "CuvĂ©e FĂ»t de ChĂȘne" gĂ„r det liksom inte att undvika intrycket att det hĂ€r med ekfaten Ă€r en viktig sak som man gĂ€rna vill lyfta fram. Inom parentes kommer vi nog aldrig att glömma den smĂ„tt skamsna uppsynen pĂ„ andra sidan disken en gĂ„ng nĂ€r vi provade i grannbyn JuliĂ©nas och fick höra det obetalbara "well, you know... for tourists... the americans like it".

Vad nÀsan möts av 2013 Àr nÀmligen en tydlig fatkaraktÀr, som i kombination med den smÄvarma frukten lika gÀrna kunde ha varit toscansk. Ni vet... bittermandel, julkryddor, italienska röda körsbÀr. Mognadsutvecklingen i flaskan Àr rÀtt anmÀrkningsvÀrd pÄ sÄ hÀr pass kort tid. Aromspelet Àr helt annorlunda nu Àn för knappt tvÄ Är sedan - vidöppet och med en annan uppsÀttning av nyanser. Vi behöver inte mycket mer utveckling Àn sÄ hÀr, utan prioriterar gÀrna spÀnst och frÀschör.

SpÀnst och frÀschör ocksÄ ungefÀr vad som serveras i munnen.
Fruktsyran Àr frisk, kroppen relativt slank med varma röda aromer men behagligt ÄterhÄllsam alkohol. Dessutom ett smÀrre bidrag av kryddiga ektanniner samt en liten ekbeska. Vinet hÄller ihop vÀl och dricks riktigt bra, sÀrskilt i samspel med lÀttare mat, i det hÀr fallet rostbiff och potatissallad. Egentligen har vi bara en invÀndning, men en viktig: vart tog sjÀlva ursprungskÀnslan vÀgen? Var det ÄrgÄngen, eller faten, eller handlaget? Resultatet landar ett par rejÀla granitkast ifrÄn mer namnkunniga grannar och inspiratörer som Lapierre, Foillard och Descombes.


Köpt i september 2011 för 139 kr (Moestue via SB)
↧

2010 Bénédicte & Stéphane Tissot Arbois Sélection

$
0
0

Ett skott frÄn höften. Tredje Äterseendet - vi kan inte hejda oss. Det hÀr Àr kanske inte för alla, men om man kan uppskatta fino, gillar fatlagrad chardonnay och Àr nyfiken pÄ Juras lÄnglagrade stoltheter Vin Jaune och Chùteau-Chalon sÄ Àr det en perfekt ingÄng för att lÀra kÀnna omrÄdets traditionella stil. Den Àr inte extremt konstig men vÀldigt karaktÀrsfull.

2010 Bénédicte & Stéphane Tissot Arbois Sélection mixar 70% chardonnay med resten savagnin frÄn en ÄrgÄng som var ypperlig i Jura, liksom i nÀrbelÀgna Bourgogne. Tissots odlingar Àr giftfria med biodynamiska metoder. Vinet Àr uppfostrat under ett Är i fat som inte toppats upp, varför det fÄtt en viss utveckling genom kontrollerad syrepÄverkan, samt fino-liknande drag tack vare en lÀtt slöja av florjÀst.

Till skillnad frÄn sherry Àr detta inte förstÀrkt utan hÄller 13%, och druvmaterialet Àr med all sÀkerhet betydligt bÀttre Àn det som brukas anvÀndas till fino. Liksom i en vin jaune Àr fÀrgen varmt gul och doften komplex, fÀngslande. Kemisterna sÀger aldehyder - vi andra sÀger nötter, bokna Àpplen, citronzest, curry-krydda, vitblommighet, örter och en kÀnsla av vit kalksten.

Entrén i munnen Àr mjuk, syran upplevs som avrundad av fatlagringen. Mittsmaken kÀnns tÀt och fokuserad, ger ett intryck av att vara driven av den steniga jordmÄnen. Den utdragna, torra finishen har ett skönt citruslikt grepp och en behagfull sÀlta som pÄminner om manzanilla. Och i likhet med sherry Àlskar vinet mat med ingredienser som lufttorkad skinka, nötter, lagrad hÄrdost, ruccola, olivolja.
NÄgra skivor comté rÀcker annars lÄngt.


Finns fortfarande kvar hÀr och var. 175 kr, TM Kvalitetsviner via SB.

ps. Missa inte att SVT-pleja "En hungrig fransman". Första avsnittet Àr frÄn Jura.
↧

Bloggdarlings #2: 04 Fratelli Giacosa Barbaresco Basarin

$
0
0

Om nÄgot vin förtjÀnar epitetet "blogg-darling" sÄ Àr det vÀl den hÀr barbarescon. En snabb googling skvallrar om att vinet fÄtt en imponerande grundlig genomlysning över tid - tidigare skriverier kan lÀsas bland annat hÀr, hÀr, hÀr, hÀr, hÀr, hÀr, hÀr och hÀr.


Diskussionerna Àr möjligen Ànnu mer intressanta Àn vinet sjÀlvt. Det damp ned mitt i den svenska vinbloggosfÀrens spirande ungdom, och man mÄste glÀdjas och le lite Ät det engagemang som en riktigt god om Àn inte storslagen nebbiolo frÄn en kanonÄrgÄng kunde skapa. Those were the days.

Det gÄr knappast att komma runt prisfaktorn. Basarin var inte minst en överprestation i förhÄllande till kronor och ören, dessutom i ett prislÀge som passade mÄnga av oss. Och sÄ den fysiska tillgÀngligheten. Det drÀllde inte av bra barbaresco och vi hade Ànnu inte vant oss vid att i stort sett alla viner faktiskt gÄr att fÄ tag pÄ, hos nÄgon handlare.

Med 600 000 flaskor om Äret Àr Neive-producenten Fratelli Giacosa ansenlig i frÄga om kvantitet, och dessutom granne med kvalitetsledaren Bruno Giacosa Àven om det inte finns nÄgot slÀktband. Trots att brorsornas historia Àr lÄng var det först pÄ 1980-talet man började skaffa egna vingÄrdar - idag har man hela 60 hektar. De dryga tre hektaren i Basarin förvÀrvades 2003, sÄ den aktuella nollfyran blev först ut.

En rÀtt lyckad start, fÄr man sÀga. De olika blogginlÀggen hjÀlps Ät att ringa in varför detta blev sÄ uppskattat. Ett flertal ÄtrÄvÀckande nebbiolo-doftnoter fanns pÄ plats, inklusive en övertygande kÀnsla av jord och jÀrn och slikt. Samtidigt noterades att stilen var förvÄnande modernistisk och lÀttillgÀnglig för ett vin gjort med lÀngre urlakning och i större botti. Drick nÀr ni vill, liksom. 

2013 Àr det en rÀtt fin nos som buffar försynt pÄ oss efter kort luftning. HÀr dukas upp med orientaliska basarkryddor och krÀmigt söta toner pÄ rÀtt sida om cola-trÀsket, saftig hallonlakrits, frisk menthol, torkade rosor, lÀdersnören, rostigt jÀrn och grusjord. Vi har nog kramat ut det mesta av vad som finns i frÄga om komplexitet - en mer utvecklad fas kan tÀnkas plussa pÄ med undervegetation, bÄthus, soja, torkad karl-johan och tryffel.

I munnen bekrÀftas att vi har att göra med ett vin som Àr mer gott Àn stort, men det har fortfarande en hyfsad syra och kick i tanninerna som faktiskt tjÀnar pÄ tid i karaffen - de upplevs spÀnstigare, kryddigare och stenigare, med en behaglig lÀskpapperstorka i det rÀtt lÄnga slutet. Samtidigt har smaken en del av den söta krÀmighet man förknippar med producenter som La Spinetta, och liksom hos de flesta av modernisterna en smÄtt vÀrmande alkohol.

Det dricks hur som helst riktigt bra nu, bÄde med och utan mat, och har nog fem goda Är framför sig - kanske mer under svala omstÀndigheter.

Köptes pÄ SB i augusti 2008 för 226 kr. Vem importerade och varför kom det inga fler ÄrgÄngar? Det vore inte helt fel om man kunde fÄ tag pÄ ett par nollÄttor eller tior.
↧
↧

Bloggdarlings #3: 06 Nino Negri Le Tense Sassella

$
0
0

"Ni vet hur det kÀnns. Om inte kÀrlek, sÄ Ätminstone femton Är av varm vÀnskap. Hon kom frÄn bergen och hade sÄ mycket att berÀtta. Och som hon pratade. Om svala nÀtter och heta sommardagar, om snösmÀltning och vÄrflod, om alpina blommor och ljusa örter, om branta terrasser och hisnande linbanor.

Hon hade en storasyster som bodde söderut och var mer berömd och framgÄngsrik. SjÀlv hette hon Chiavennasca, lite udda kanske men rejÀlt och ordentligt pÄ nÄgot sÀtt. Sent om kvÀllarna brukade vi Àta fÀrska bÀr, ta ett glas röd bourgogne och se en gammal film tillsammans.

SÄ pigg och frisk, sÄ kÀck och rask hon var! SpÀnstig som en liten bergsget skuttade hon fram i backarna med halmhatt pÄ svaj, gnolande pÄ Sound of Music. Vart vi Àn kom och vem vi Àn mötte, sÄ fanns det ingen som inte föll för hennes charm. Andra stunder kunde hon vara allvarlig och lite strÀng, med en bestÀmd knyck pÄ flÀtan.

Men sÄ var det smörkolorna, de dÀr med vaniljsmak. Hon var som tokig i dem, hade alltid en i munnen, smaskade och tuggade, och med tiden blev det allt svÄrare att höra vad hon hade att sÀga. Det var nÀr hon erkÀnde att hon brukade toppa upp volnayn med Southern Comfort som vi insÄg att det mÄste fÄ ett slut."

2006 Nino Negri Le Tense Sassella Valtellina Superiore

Le Tense Sassella Àr nog ett av vÄra mest sönderkramade viner, och sÄ har det ju bokad hyllplats sedan femton Är pÄ systemets hyllor. I det hÀr fallet kunde hela Svenska Vinskribentföreningen och Sveriges Fria Amatörtyckare förenas i en enda stor och lycklig famn under ledning av hedersordförande Kronstam.

Firma Nino Negri grundades redan 1897 och Àr marknadsledaren i alpdalen Valtellina. Företaget Àgs idag av Gruppo Italiano Vini. Varje Är dunkar man ut 800 000 buteljer frÄn 31 hektar egna terrass-vingÄrdar samt inköpt frukt frÄn mindre odlare. HÀr handlar det i stort sett enbart om nebbiolo.

Sassella Àr den största subzonen i Valtellina, medan Le TenseÀr ett givet namn som gÄr tillbaka till 1700-talet nÀr man lydde under schweizarna. De bÀsta terrasserna var "tense", det vill sÀga beskyddade, av vÀktare som kallades "arbostrari". Idag produceras
60 000-90 000 buteljer under denna etikett.

Traditionellt sett brukade nebbiolon macerera lÀnge och mogna under uppÄt fyra Är i stora liggare av kastanjetrÀ eller slavonsk ek. Det hÀr kom att Àndras av chefsvinmakare Casimiro Maule. Till dags dato har han erfarenhet av bortÄt fyrtio ÄrgÄngar hos Nino Negri och Àr vÀl ungefÀr sÄ hyllad som man kan bli i italienska vinmedier.

Liksom kompisarna i Piemontes hjÀrtland satsade Maule pÄ kortare urlakning i temperaturkontrollerat rostfritt, ner till fyra-fem dagar. Tre fjÀrdedelar av det aktuella vinet fick en uppfostran i smÄ andraÄrsfat av fransk - och nota bene - amerikansk ek. Alkoholen Àr relativt hög för ett sÄpass svalt klimat, uppÄt 14% med en restsötma om tre gram.

Det har som sagt skrivits om Le Tense i positiva ordalag: bland annat hÀr, hÀr, hÀr, hÀr, hÀr, hÀr, hÀr, hÀr, hÀr, hÀr, hÀr och hÀr. Men den essentiella lÀnken nÀr det gÀller diskussioner finner man hÀr. För vÄr del var det just 2010 som det började gnissla i relationen. Vi bestÀmde oss för att ta en paus frÄn vinet och gömma resterande flaskor nÄgra Är.

NÀr vi korkar upp i slutet av juni 2013 möts vi av en rÀtt ekig doft, Ätminstone med dagens FV-preferenser mÀtt. Det Àr söta fatkryddor, vaniljkola, lite tobak, söta röda bÀr och mognare plommon-toner. Aromatiskt sett pÄminner det mer om en modern ekstukad bourgogne Àn om en klassisk nebbiolo, inte minst eftersom faten pratar sÄpass högt.

NÀsa och mun balanserar dock fint och uttrycker ungefÀr samma saker utan att det kÀnns trÀigt, och smaken har en rÀtt imponerande koncentration och lÀngd. Visst Àr det proffsigt och visst Àr det gott, nÀr man vÀl ger efter för den instÀllsamma stilen och plockar fram ostarna. Fast inte nödvÀndigtvis godare Àn det var frÄn början.

Problemet Àr vaniljsötman, som upplevs smÄtt kletig och tar ner vinets uppfriskande egenskaper. Alkoholen mÀrks ocksÄ i form av en viss tyngd och vÀrme - vi undrar om inte musten sockrats upp en halv grad eller mer. Om kolatonen kommer frÄn tillsatta malo-kulturer eller amerikanska bourbonfat mÄ vara osagt, men den verkar inte ha nÄgra omedelbara planer pÄ att försvinna.

För ett par mÄnader sedan mötte vi en nebbiolo frÄn Sassella gjord helt enligt traditionen, med lÀngre maceration och tvÄ Ärs lagring i större botti. LÄngt mer elegant i bÄde parfymer och smak, mer viktlöst i munnen med en grad lÀgre alkohol, svepte det in som en fin slöja av rödbÀrigt silke. Sannare, renare, skönare. Producenten heter ArPePe och vinet 2006 Stella Retica Riserva.

En ny darling! Hello, and goodbye.

Nollsexan av Le Tense köptes i januari 2010 för 129 kr (Enjoy via SB)
↧

Tivoli-tur

$
0
0

Det fina med att gÄ pÄ Tivoli med trettonÄringar Àr att de klarar sig pÄ egen hand. Medan ungdomarna gör det mesta av Äkbanden kan di voksne vÀlja bland attraktioner i hela Storköpenhamn. Vi gjorde sÀllskap med spanjorer och fransoser och tog en timmes rundtur med de klassiska sightseeing-bÄtarna. Det Àr svÄrt att förestÀlla sig ett mer avkopplande tidsfördriv, med en hel del arkitektur-spotting som bonus.






Ett kvarter frÄn turistbÄtarna ligger Ved Stranden 10. Den piffiga lilla vinbaren/butiken vÀljer med omsorg ut nÄgra av de skönaste druvsafter planeten jorden har att erbjuda, till exempel frÄn stekheta indiestjÀrnor som Bepi Rinaldi, Dard & Ribo och Jean-François Ganevat. Fyrtornet Monfortino blinkar retsamt till oss frÄn hyllan. Be att fÄ komma ner i kÀllaren och botanisera, men notera ocksÄ de smÄ svarta lapparna med utropstecken: serveras endast pÄ plats.


Vi Äker vidare till Christianshavn och kliver in pÄ Cibi e Vini. Det Àr alltid lika trevligt att besöka Fabios och Mies butik. Paret var tidigt ute med ekologiska hantverkarviner frÄn de flesta delar av stövellandet, lÄngt innan yngre vinhipsters blev nyfikna pÄ Sicilien och sÄnt. HÀr mÄste man sÀga att det Àr tidsandan som hunnit ifatt veteranerna.


Fabio berÀttar att all vÀrldens importörer just nu sliter i Arianna Occhipintis flaskor, men att Cibi fÄr en tillrÀcklig allokering varje Är eftersom de varit med henne frÄn början. För tillfÀllet erbjuds en lÄda med 2012 SP68 Bianco och 2010 Siccagno Nero d'Avola samt tvÄ vardera av 2012 SP68 Rosso och 2011 Il Frappato till det ytterst facila priset av 820 dkk.

Tian av favoriten Aurora Barricadiero har nÄtt hyllan, nu med druvkompositionen 100% montepulciano. För vÄr del hade vi i och för sig ingenting emot femtedelen cabernet som bidrog med goda drag av pennvÀss, men kvintetten bakom Aurora har alltid strÀvat efter att göra vinet druvrent, och senaste versionen Àr resultatet. Fabio tycker att det har blivit en rÀtt stor förÀndring. HÀr finns ocksÄ en provlÄda med samtliga Aurora-viner.

Paret Ă„ker pĂ„ semester till Dolomiterna om en dryg vecka och kommer inte hem förrĂ€n den 18 augusti (butiken hĂ„ller öppet Ă€ndĂ„). DĂ€r ska de trĂ€ffa sina producenter i Trentino och Alto Adige, inte minst det pigga tillskottet Radoar, pĂ„ höga höjder i Valle Isarco norr om Bolzano. Innan vi ger oss av vill Fabio pusha lite för sin nya kalabresiska producent A Vita. De kan betraktas som nydanare i appellationen CirĂČ - bort med de murriga ekfaten och fram med den saftiga rödfrukten.


Vidare norrut pÄ HelsingÞrmotorvejen. Avfart 13 Gammel Holte, och simsalabim sÄ Àr vi framme hos Carlo Merolli. Som vanligt finns det en hel del smÄtt och gott hÀr pÄ lagret, och som vanligt Àr nog Barolo Cerrati det mest effektiva och safari-befrÀmjande dragplÄstret. Cascina Cuccos andra vingÄrdsbarolo finns dessutom i en lÄda med tre ÄrgÄngar, men det Àr 2008 som lockar oss. 125 myntunionkronor - ingen slÄr Carlo pÄ fingrarna nÀr det gÀller priset.



NÀr drack vi en riktigt god bardolino senast? Eller en bardolino överhuvudtaget? Inte pÄ den hÀr sidan millennieskiftet i alla fall. 
2012 Ca' dei Colli Bardolinokommer lite som Venetos svar pÄ beaujolais-villages. Tillbaka frÄn turen över sundet grillade vi hamburgare pÄ dansk högrevsfÀrs. Och innan vi visste ordet av sÄ var vinet slut. Ungt, bÀrsaftigt, allmÀnt smaskigt och ytterst klunkbart för ynka 79 muk hos Carlo. 


Ibland krÀvs det en complimentary bottle för att man ska komma ut ur komfortzonen. Hur mÄnga kÀnner egentligen ett skriande behov av Tai Rosso Riserva frÄn Colli Berici DOC? Stackarna i vindistriktet söder om Vicenza blev förbjudna av ungrarna att anvÀnda ordet tocai efter 2007, sÄ kvar blev bara tai. Lite snopet pÄ nÄgot sÀtt. Fast egentligen Àr druvan en variant av grenache, precis som den sardiska cannonau.

Kombinationen varma 2009 plus grenache frÄn en obskyr italiensk avkrok lÄter kanske inte helt lovande, sÄ 2009 Alessandro Pialli Cio Bacaro blir en rejÀl överraskning ifrÄga om kvalitet och drickbarhet. Visst doftar det som om man satt eld pÄ en hallonhÀck - lÀs brÀnda örter och varm frukt -  men munkÀnslan Àr silkeslen och det dyker inte upp nÄgot balansproblem, ingen tillstymmelse till eldighet. Faten Àr diskreta och svaveldosen lÄg, 30 mg/l. Precis lagom utvecklat nu, ett njutbart vin till den sena kvÀllens ostar (135 dkk hos Cibi e Vini).

↧

2011 Dard & Ribo Crozes-Hermitage

$
0
0

Crozes-Hermitage kommer i flera olika skepnader. En lÀttglömd massprodukt, ett skolexempel pÄ druvkursen, en seriös utmanare till de stora appellationerna i norra RhÎne. Hur bra kan den egentligen vara?

LÄt oss se vad det finns för kandidater. La Guiraude förstÄs. Louis Belle. Gamla och nya ÄrgÄngar av Thalabert. Raymond Roure. 1920 och Albéric Bouvet. Le Clos. Ett gÀng hyfsat namnkunniga crozes-viner, alla med ambitioner utöver det vanliga.

Rakt upp och ned Àr 2011 Dard & Ribo Crozes-Hermitage godare Àn nÄgot av dem. Inte för att det Àr dalens mest ambitiösa vin, för det Àr det inte. Nej, det handlar om att ha respekt för druvsaften. Plocka hÀlsosamma druvor, jÀsa naturligt, ta det piano med extraktionen och inte förstöra resultatet med rostning, filter och för mycket svavel.

Nosen Àr helt avvÀpnande. Rysligt fin jordgubbs-syrah med de klassiska markörerna kÀnsligt tecknade - inte som en karikatyr till MunskÀnkarnas druvkurs. Men visst finns de dÀr: violer, sten, mörka bÀr, lagerblad, örter, pepparkvarnar, kött, chark och generösa mÀngder lakrits. Vad som inte finns Àr rostad ek.

SÄ mjukt och lent i munnen, men ÀndÄ sÄ friskt. En slösande josighet utan alltför mycket struktur - precis bara vad som behövs för att vinet ska balansera perfekt. SÄ jÀkla gott, drickbarheten Àr nÀrmast total.
Om vi ska sammanfatta upplevelsen i ett enda ord blir det - harmoni.

Det sista man tÀnker pÄ Àr hur lÀnge det ska lagras. Det behövs nÀmligen inte. Alla flaskor kommer ÀndÄ att vara uppdruckna innan dess. Den hÀr rök i lördags till grillade lammkotletter och tabouleh.


Pétillant/Ved Stranden, 195 dkk. Ingen svensk importör.

Presentationen av Dard & Ribo lÀser man hos Bert.

↧

SommarlÀsning: Brunello di Montalcino (Kerin O'Keefe)

$
0
0

Äntligen - en strĂ„lande vinbok som gĂ„r utanpĂ„ det mesta i genren. 
Vad sÀgs om:  

1. En vinskribent som verkligen kan skriva.

2. En dramatisk och fÀngslande historia.

3. DjupgÄende research och expertis i Àmnet.

4. Vassa och rÀttframma Äsikter.

5. VĂ€l underbyggda argument.

6. Konkret vÀgvisning till originalen.


Sug pÄ denna pÀrla frÄn kapitlet "Boom Years and The Loss of Tipicità":

"Phrases such as "inky black", "jammy", and "massive" appeared as glowing praises, along with "awesome", "fruit bomb" and "oaky". 
The most influential Italian wine guides followed the cadre of international critics and apparently agreed that these new world wannabes and Bordeaux imitations were far more interesting than their own great Brunellos, Barolos, and Barbarescos. Collectively these wine writers dedicated huge amounts of space loaded with admiration and praise on the country's bottlings made in part or wholly with international grapes that boasted the layers of wood-driven vanilla, coffee, and chocolate flavours these critics adored. 
The more an Italian bottling tasted as if it hailed from Napa Valley, the more the critics raved about it. Winemakers across Tuscany, hoping to cash in on the success, were quick to plant French varieties and trade in their botti for all new barriques, which in those early years they used unwisely to say the least. Barriques soon became the the wood of choice for any winemaker who wanted the coveted ninety-plus points from those wine writers who associated pronounced wood sensations with good winemaking, and wide use of the small French barrels automatically spilled over into the traditional denominations. In the case of Sangiovese, the intense chocolate, vanilla, and toast nuances of new oak weighed down the variety's vibrant, cherry-berry, and mineral sensations, while the drying wood tannins imparted by exclusive use of new oak, clashed with the grape's naturally bracing tannins. What most winemakers and wine drinkers now consider as an outworn trend - not to mention overblown and evident winemaking - was conceived as "modern" and innovative on the outset. More importantly, this blustering style virtually guaranteed critical acclaim and success."

Tack, Kerin!


"Brunello di Montalcino - Understanding and appreciating one of Italy's greatest wines" 
Kerin O'Keefe, University of California Press 2012

↧
↧

HelaftonsförestÀllning i Falsterbo

$
0
0

Efter salta bad och lÄngpromenad pÄ stranden och Ànnu mera salta bad sÄ Àr vi och gÀsterna mogna för en alkoholsvag uppfriskare. FrÄgan Àr om inte kabinettriesling Àr den optimala vuxenlÀsken? Torr riesling blir gÀrna vÀl kraftfull och spÀtlese begÀr liksom att man ska vÀnta pÄ att sötman gÄr in i vinet.

Visst har vÀl en del av doftbilden i en superkonservativ kabinett med olika svavelföreningar att göra, men lika visst svarar vi ÀndÄ som pavlovska hundar pÄ de sÀregna signalerna vÄt skiffer, jÀrn, malkulor, limejuice och vit persika samt en begynnande svamplik mognadston.

I sin helhet Ă€r detta Ă€ndĂ„ framförallt ungt, friskt och oerhört lĂ€skande. PrĂŒmmarna har jĂ€st upp musten till 9,5% - ungefĂ€r som i Egon MĂŒllers Scharzhof eller Julian Haarts Schubertslay - vilket resulterat i en Ă„terhĂ„llsam och mot syran perfekt balanserad restsötma. TĂ€nk om man stoppat jĂ€sningen vid 7,5% och fĂ„tt ytterligare 35 gram socker per liter - till exempel Dr. Loosens kabinetter blir ofta för söta för vĂ„ra respektive smaker.


LÄt oss dÀrefter kniva upp ett halvdussin ostron och dra grimman av en arbetshÀst frÄn Dizy. Den hÀr inofficiella nollÄttan i 700-serien har öppnat upp mÀrkbart sedan tidigare smakprov i februari och maj. PÄ nosen serveras en oklanderlig brödig autolys, finfina kritmineraler, elegant formulerad frukt och en lÀtt flÀkt av fat. 

Moussen Àr finkalibrigt harmonisk medan smaken har god fruktkropp, ren frisk syra och stram struktur för en lÀngre framtid. Slutet Àr riktigt torrt och kritigt (bara 1,5 gram dosage), men inte det minsta snÄlt för det. Vi gillar den puristiska stilen och det svenska priset Àr pÄfallande bra, sÄvÀl i relation till kvaliteten som i en internationell jÀmförelse. Ses igen!




Hur otÀckt gott och drickbart detta Àr! Drypande av sensuell gamayfrukt och svalkat av den svalaste granit. Friskt och lÀskande till tusen, men samtidigt koncentrerat och seriöst nog, med fin spÀnst i de smÄ steniga tanninerna. Fick vi bara ta med oss ett enda vin till den dÀr öde ön alla snackar om, sÄ ligger nog denna tia bra till.



Ett moget gult med oljetoner, smör och nötter, snÀckskal och rÀkskal. Syran stram men ordentligt avrundad av Älder, munkÀnslan stenigt hÄrd och lite oljig. Vinet har gott om attityd och verkar vara ungefÀr tio Är gammalt. Knepigt att ringa in blint, men som vanligt lÀtt att lÀsa mönstret nÀr man vÀl fÄr facit. Den hÀr nolltvÄan köptes direkt pÄ egendomen för bara nÄgon vecka sedan. Man mÄste kÀnna respekt för odlare som hÄller tillbaka viner i ett helt decennium.




De friterade spÀttafiléerna Àr pÄ ingÄng men först ska vi smaka oss igenom en tematisk trio. Inte för att vÄra gÀster fÄr veta att det finns ett tema, men sÄ Àr det i alla fall.

1. Utvecklad doft, oljig och smÄfet, med toner av petroleum, dill, kÄda, limeskal, metall, ostronskal och tÄng. Smaken Àr heltorr, harmonisk och vÀlbalanserad med flaskmogen glesnande frukt, antydan till beska och lite lakrits i slutet. Dras onekligen med sÄvÀl smuts som lÀttare ÄlderskrÀmpor, men smakar ovÀntat bra för oss som vet vad det Àr och har skruvat ner förvÀntningarna.

2. Ungdomligt floral doft med toner av jasmin, apelsinblom, kamomill, mogna citrusfrukter, talk och hudkrÀm. Smakprofilen Àr vÀnligt fruktig och druvig med muscatliknande aromer, vÀl integrerad restsötma och frisk druvmogen fruktsyra i god balans. En charmerande solskens-riesling med hÀrlig harmoni och drickvÀnlighet, hÄller nog fem Är till.

3. Ungdomlig, fokuserad och komplex doft - signalerar stort vin - generösa toner av mogen citrus, apelsin- och citronzest, grand marnier och honung, brun kryddighet, mandel och nötiga drag, samt en kÀnsla av stora ekliggare. Smaken Àr kraftfull med bra koncentration och intensitet - ett laddat möte mellan rik druvmogen frukt och hög syra. Ungt storslaget vin med lÄng framtid.


Det första vinet ringas snabbt in som "smÄsmutsig mogen Alsace, lite trött och troligen Trimbach". Bingo! Vi Àr alltsÄ i trakten av Ribeauvillé, i de kalkstensprÀglade grand cru-lÀgena Osterberg och Geisberg. Men som det ser ut nu lÀr vÄr relation med Fréderic Emile rinna ut i sanden med de nolltvÄor vi har kvar. 


Betydligt svÄrare visar det sig vara att gissa rÀtt pÄ tvÄan, som med sina blommiga apelsintoner drar ivÀg Ät muscathÄllet. Occhipintis SP68 Bianco (delvis moscato) och Tyskland Àr pÄ förslag. Men Àven hÀr Àr det kalksten och grand cru som gÀller, nÀmligen Goldert i Gueberschwihr. Kanske Àr det rentav en skvÀtt muscat i Lichtles riesling? 


Det sista vinet krĂ€ver storslagna gissningar pĂ„ berömda lĂ€gen, som Weinbachs Schlossberg och Breuers Schlossberg. Men vinet kommer frĂ„n ett tredje och mindre kĂ€nt Schlossberg: grand cruWineck-Schlossberg, pĂ„ ren granit. Per Warfvinge introducerade oss till Meyer-FonnĂ©, som hĂ€r levererar riesling i vĂ€rldsklass för nĂ€stan inga pengar: €15,50.



I vĂ€ntan pĂ„ att grillkolen ska bli klara för anrĂ€ttning av Ica-Christers praktfulla entrecĂŽter, fĂ„r vi ett blint glas som visar sig bli verkligt spĂ€nnande. HĂ€r doftar det rakt av underbart - en frisk kĂ€nsla av nyklippt grĂ€s, vinbĂ€rsblad och ruccola, saltlakrits och kryddor, vinbĂ€r och mullbĂ€r. Inte sĂ„ konstigt att cabernet franc frĂ„n Loire kommer pĂ„ tal ganska omgĂ„ende. I munnen en hĂ€rlig harmoni och drickvĂ€nlighet, ett lagom utvecklat vin frĂ„n ett varmare Ă„r, den tydliga grönheten Ă€r enbart positiv och lakritssĂ€ltan lĂ€cker, det Ă€r fascinerande komplext och oupphörligen fĂ€ngslande. Friuli Ă€r pĂ„ förslag - först nĂ€r vi fĂ„r landet till ledtrĂ„d begriper vi att det Ă€r en blaufrĂ€nkisch frĂ„n Burgenland, och dĂ€rtill en av de bĂ€sta vi druckit. Kostar 350 dkk hos Österreich.



EntrecÎterna har tillförts röksmak under weberns lock och serveras som bistecca fiorentina. Det första grillvinet har liksom köttet smaksatts med en avsevÀrd rostning, som i detta fall resulterat i aromer av vanilj, kryddor, cola, tobak, choklad och lakrits. Det finns ocksÄ en liten ton av mint. A hittar nÄgra blÄbÀr i den mörka frukten, och i kombination med dominanta fat vill en ju dÄ gÀrna tÀnka Cahors. I munnen ett lagom utvecklat vin med hyfsade syror och tjocka tanniner - det Àr relativt gott i grillsammanhanget men slutligen ÀndÄ pÄ nÄgot sÀtt anonymt och menlöst i stilen. Det finns liksom ingen transparens i uttrycket, inga solklara markörer för varken druva eller ursprung. Det hÀr skulle kunna vara gjort var som helst. Nej, chianti classico-folket ska nog inte Àgna sig Ät cabernet sauvignon. Vilket detta vin frÄn Panzano in Chianti Àr framstÀllt av, till 100%.




Mera grillat, mera barriquer! HĂ€r vankas en tĂ€t frisk blĂ„ frukt - pang tjoff mitt i nyllet - som liknar mörka körsbĂ€r, kulspetsblĂ€ck och viol. DĂ€rtill lakrits, mörk tobak och blyga toner av röda Ă€pplen, lĂ„ngt mindre mĂ€rkbara Ă€n i tidigare Ă„rgĂ„ngar. De lĂ€tt funkiga djuriska dragen kĂ€nns ocksĂ„ klart nedtonade till fördel för en mer fruktren kĂ€nsla Ă„t malblĂ€ck-hĂ„llet till. Men nu Ă€r det ju faktiskt montepulciano vi har i glaset, vilket ocksĂ„ konstateras i blindtest. Smaken Ă€r pigg och tuff till tusen - tĂ€t, frisk, spĂ€nstig, liksom studsig, den bollar med lökarna. Även ekfaten lirar boll utan minsta tvekan. Det hĂ€r Ă€r givetvis i yngsta laget Ă€n, men lika sĂ€kert som ett kassaskĂ„p och lika bra som vilken som helst av fyra tidigare Ă„rgĂ„ngar Barricadiero. Vi vĂ€ntar gĂ€rna ett Ă„r pĂ„ nĂ€sta flaska.




Det sista röda har ett respektingivande mörkt, nÀrmast kompakt utseende. Nosen visar upp ett vin under utveckling, hÀr finns definitivt bÄde djup och höjd. Menthol och mörk frukt, grillkol och tjÀra, kryddiga cola-toner. Mentholen lockar flera runt bordet att sÀga barolo, Àven utseendet och resten av doften knappast mÄlar upp bilden av en klassisk nebbiolo. I munnen ett kraftfullt och vÀlsmakande vin med stora mogna skaltanniner uppbackade av aningen bittra ek-dito. TÀtt, koncentrerat, harmoniskt - men liksom trögdrucket i all sin tjockhet. Slutligen fÄr vi nog konstatera att det blivit alltför mycket av det goda för att vinet ska lyckas ge fullt uttryck för druva och ursprung, och ekbeskan blir mer framtrÀdande av nÄgra skivor pecorino. Vinet slutar pÄ rostade aromer och lÀmnar en rejÀl fÀllning i glaset. Nollettan och nollfyran var betydligt roligare och mer minnesvÀrda bekantskaper.



Sonen slĂ„r till med en briljant cheesecake som avslutning pĂ„ kvĂ€llen. TĂ„rtvinet har en gulorange fĂ€rg och doftar speciellt. ÖljĂ€st och malt. Plommonsylt, rabarber och röda Ă€pplen. Lite oxidation och en gnutta finkel. Smaken mĂ„ste beskrivas som riktigt god,  dĂ€rom Ă€r vi överens, intensiv och koncentrerad, halvsöt med bra syra. Mognadsutvecklingen Ă€r tydlig, och slutet har en fin balans Ă„t det torrare hĂ„llet. Det ringer dock inga klockor nĂ„gonstans, varken stil och ursprung. Orangeviner Ă€r ju vanligen fullt utjĂ€sta, inte halvsöta. NĂ„gon botrytis finns det inte, det Ă€r snarare gjort pĂ„ solmogna druvor. Och sĂ„ den dĂ€r öljĂ€sten... det Ă€r liksom nĂ„got smĂ„skaligt och hemsnickrat över alltihop. NĂ€r man varken vet ut eller in kan man ju alltid dra till med Jurançon ;)

A:s mammas plommonvin, VĂ€stervik 2007


↧

Bloggdarlings #4: 04 Santa Duc Prestige des Hautes Garrigues

$
0
0

Entusiasmen gick inte att ta miste pÄ de dÀr dagarna i slutet av mars 2008. Först dÀr och sedan hÀr yrades det om "kopiösa mÀngder grillat kött" och Ànnu mer "grillat kött och grillkol". Den stora smaken beskrevs som "ekstrÀv och med imponerande druvtanniner" medan "eftersmaken Àr vansinnigt lÄng men framförallt kÀrv med riktigt uttorkande finmaskiga sammetsstrÀva tanniner". Och över alltihopa svÀvade farbror Bobs ande.

Drygt fem Är senare fÄr man konstatera att vi lyckades ringa in
2004 Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues ganska bra. Det vi hÀller upp idag liknar mörkt oxblod, vinet Àr nÀrmast ogenomskinligt för ögat och lÀmnar ÀndÄ en rejÀl fÀllning i flaska och karaff. NÀsan möts av dova toner, djupa toner... ÄterhÄllsamma och nyanserade.

Precis som för fem Är sedan Àr grillat kött och grillkol de mest dominanta markörerna, men idag tÀnker man inte lÀngre pÄ frukt och bÀr. Nej, doften Àr nÀrmast svart. Aptitligt köttig med integrerade fat och nyanser av menthol, lavendel och heta stenar. DÀrtill sensationer av jÀrn, tobak och lÀder. NÄgra mörkröda strÄk tittar slutligen fram ut det kompakta mörkret.

I munnen blir det Äka av. Plattan i mattan, vilken kraftutveckling! Smaken Àr inte fruktig, men tÀt. Inte söt, utan salt. Inte eldig, snarare sval. PÄ sitt sÀtt balanserad, Àven om tanninerna leder matchen med minst 8-0. Vilka rackare de Àr - tuffa och ekstrÀva. Elegans Àr vÀl inte ordet, men integrationen och kraften Àr vÀrda respekt. Det stÀlls oeftergivliga krav pÄ mat, detta Àr inget man sippar pÄ egen hand.

Nog fick vi lust att att grilla pÄ lammkotletterna extra hÄrt. Rent av brÀnna vid dem en smula. Och tack vare den aromspeglingen landar vinets hÄrdrostade och köttiga fattoner i ett lÀmpligt sammanhang.
De pÄ egen hand knepiga tanninerna rÀttar ocksÄ in sig i ledet, och som mat&vin-möte betraktat Àr detta faktiskt riktigt lyckat och gott.
Och det finns nog bortÄt tio Är kvar i vinet.

Men. Sedan 2008 har vi lyckats begripa att grenache uttrycker sig ledigare utan superambitiös extraktion och halvt förkolnade ekfat.
Vi kommer nog inte att springa efter fler ÄrgÄngar av detta vin,
utöver de nollfemmor och nollsjuor vi har kvar.
↧

2x Nosiola: Foradori & IASMA

$
0
0

Nosiola Àr unik för Trentino, kanske för att druvsorten Àr ganska neutral. Som namnet antyder kan det finnas ett inslag av hasselnötter (nocciola) i doften, men annars handlar det om de dÀr generiska versionerna av "citrus och Àpplen" som provare famlar efter nÀr det inte finns mycket annat att sÀga om ett vitt.

Traditionellt sett har man anvÀnt druvan för att framstÀlla Trentinos version av vin santo, men det som i vÄr uppfattning gör nosiola mest intressant Àr att den - liksom vissa andra neutrala druvsorter - Àr riktigt duktig pÄ att plocka upp och slÀppa igenom mineraltoner. Vilket ska visa sig i de hÀr bÀgge vinerna.

Ursprunget Àr i stort sett detsamma, sÄnÀr som pÄ nÄgra kilometer. Vi befinner oss i de branta backarna söder om San Michele all'Adige och Pressano, strax öster om floden Adige. Marken dÀr bestÄr mestadels av kalkrik sand- och lerjord med hög andel sten och höga halter av kalium och magnesium.

Skillnaden mellan de bÄda vinerna ligger i vinifieringen. Lantbruks-institutet kör en konventionell och rÀttfram vitvinsframstÀllning i rostfritt stÄl med ett drygt halvÄr pÄ jÀstfÀllningen, medan Foradori knyter an till Àldre metoder. Förr i tiden jÀste nÀmligen trentinoborna sina vitviner tillsammans med skalen.

Elisabetta Foradori har valt att anvÀnda sig av 400-liters amforor av terrakotta frÄn Spanien (tinaje). De ger en syrepÄverkan som motsvarar en 1500-liters ekliggare. Druvklasarna lades ned hela i amfororna varefter skalmassan bearbetades dagligen med pigeage. Efter jÀsningen fick vinet ligga pÄ skalresterna i Ätta mÄnader.

2011 Istituto Agrario San Michele all'Adige Nosiola DOC Trentino

FÀrgen Àr klar, ljust gröngul. Doften aningen reduktiv med neutral frukt - vi kallar det citrus/Àpple - en försiktig vit blomton och en diskret kryddighet, samt toner av mandelskal snarare Àn av hasselnöt. MineralkÀnslan kommer igenom fint, som ett litet os av rostigt jÀrn.

I munnen ett torrt vitt med syra pÄ dryg medelnivÄ, en liten antydan till fruktsötma och en gnutta kryddighet. Det finns extrakt nog för att vinet ska höja sig över mÀngden, och mineraliska sensationer som retar aptiten. Rent, vÀlgjort och i högsta grad anvÀndbart. Kan nog utvecklas vÀl under ett par Är.

2010 Foradori Fontanasanta Nosiola IGT Vigneti delle Dolomiti

Ljus mÀssingsfÀrg, lite oklar och oljig. Doften Àr först ÄterhÄllsam,
den behöver temperatur för att öppna sig. Det som kommer först Àr mineraltonerna - dominanta drag av rostigt jÀrn, dÀrefter ansluter hedörter ungefÀr som pors. NÄgon brun krydda - tÀnk muskot - och sÄ salmiak/lakrits. Frukten Àr gulare, men fortfarande ganska neutral, möjligen lite gula plommon. Det hÀr Àr inte i första hand ett fruktigt vin.

Det Àr i munnen som det blir riktigt intressant. Syran Àr avrundad och trÀffar först i mitten/mot slutet. DÄ kommer den i par med intensiva aromer av zestade citronskal. En oljig rondör spelar mot en skönt stenig struktur, och fÄr assistans av pigga skaltanniner och en god liten beska. Det slutar spÀnstigt och harmoniskt, smÄkryddigt men alls inte varmt, och riktigt lÄngt. Dricks bÀst i stora kupor vid minst femton grader, efter karaffering.

Till vÄra grillspett pÄ hÀlleflundra och lax med aioli funkar bÀgge vinerna pÄ sina olika sÀtt alldeles utmÀrkt, men Foradoris Fontanasanta Àr givetvis pÄ alla sÀtt större. En fascinerande sammansatt smakupplevelse som inte bör missas, för alla som Àr beredda att lÀmna allfarvÀgen (E45 i det hÀr fallet) och sina eventuella fördomar mot skalmacererade vita.

Carlo Merolli, 96 muk.
Cibi e Vini, 245 dkk.


ps. Foradoris 2010 Fontasanta Manzoni Bianco bloggade vi hÀr.
Nollnian av IASMA Nosiola drack vi hÀr.

pps. ett helportrÀtt av Elisabetta Foradori kan man lÀsa hÀr.
Hennes son förklarar varför man valt att arbeta med amforor hÀr.
NÄgra klipp ur filmen Senza Trucco kan man se hÀr, hÀr och hÀr.

↧

UrblÄsning pÄ hög höjd

$
0
0

VinvÀnner frÄn nÀr och fjÀrran sammanstrÄlade i det lessrofska hemmet. Ta till exempel BV-Ingvar. Han hade kuskat tÄg trettio timmar i strÀck frÄn Trentino för att hinna hit. Just som det andra glaset höll pÄ att avhandlas dök Ingvar upp nerlastad som en packÄsna med flytande godsaker frÄn Friuli och Veneto. DÄ vÀntade redan Italienska Viner uppifrÄn snapphanebygderna, herr & fru Vinosapien utifrÄn Karlskrona skÀrgÄrd, F & V nerifrÄn NÀset & the Lessrofs frÄn sjÀlvaste Kronprinsen. Hur mÄnga stackars flaskor hinner man egentligen öppna pÄ en enda kvÀll? Och ska de dansa pÄ befallning? Lika bra att strunta i anteckningsblocket och bara köra.

1. Om det bubblar och osar diesel sÄ ska det vara tysk riesling-sekt i glaset. Helt torr och aningen oljig med beska av grapefrukt och jord. Det pirrar som av samarin eller bikarbonat i slutet. Den hÀr kunde ha varit friskare i syran, och klarar inte vÀrme sÀrskilt bra.

2009 Seehof Riesling Sekt Brut

Florian Fauth Àr superduktig, men sekt Àr kanske inte hans paradgren. Vi fick heller aldrig prova den hÀr nÀr vi hÀlsade pÄ i Westhofen.


2. Doften Àr ordentligt utvecklad med fina honungstoner, smaken stor och rund. Det Àr uppenbart senskördat, men torrt som en Auslese trocken. SÄ pass rikt och fylligt att det bör komma frÄn Alsace. SÀrdeles stiligt och givande. Femton Är?

2002 Paul Blanck Riesling Grand Cru Furstentum

Man brukar inte bli besviken nÀr man öppnar en mogen GC frÄn Blanck.


3. SvÄrt mineralisk nÀsa. JÀrn och sten samt lite svavel, medan frukten kÀnns mÀrkligt neutral. Smaken Àr torr och kraftfull med relativt frÀsig syra. Vi tÀnker Wachau, nÄgon annan sÀger pinot blanc. Det Àr seriöst anlagt men gÄr inte direkt till hjÀrtat.

2011 von Winning Kieselberg Riesling Grosses GewÀchs

SÄ hÀr hade vi inte alls förestÀllt oss deras GG! Det har varit en tung hajp kring von Winning hittills under Äret: Terry Theise hyllar tolvorna som Ärets bÀsta, Tom Pedersen har börjat importera och hela den svenska vinskribentkÄren har fÄtt smaka och gÄtt i spinn. 
Vi mÄste gratulera marknadsanvariga pÄ mediokra Dr. Deinhard vid norra infarten till Deidesheim, som Àndrade namnet pÄ firman för att Äterfödas som von Winning. HÀr finns en imponerande portfölj med de absoluta topplÀgena i Mittelhaardt men vi behöver smaka mer för att eventuellt bli övertygade.



4. Gulfruktig riesling med bra balans och utveckling. Alsace eller Österrike? Riktigt gott.

2010 Isimbarda Vigna Martina Riesling DOC Oltrepo Pavese

TÀnka sig vad de kan göra i trakten av Pavia. Ynka 109 dkk hos Stefan Jensen. Kors i taket!


5. Doften Ă€r aromatisk, lĂ€tt parfymerad. Smaken rejĂ€l och kraftfull, kryddig med alkoholvĂ€rme. Varför inte en gewĂŒrztraminer frĂ„n Alto Adige och backarna i Mazzon?

2011 Maran Bagratuni White Dry Wine of Armenia

Pinot gris, aligotĂ© och khatun karji. ÖsterlĂ€ndsk produkt med hyfsat vĂ€sterlĂ€ndskt uttal. Loppet Ă€r inte helt kört, hĂ„ll igen pĂ„ alkoholen bara. Ett inspel frĂ„n Ă„skĂ„darlĂ€ktaren, tack Jörgen!



Ingvar grÀver i bagaget och halar upp ett par flaskor frÄn Veneto att jÀmföra.

6. Charmigt bubbel med livligt sprutt, bra mineral och en liten restsötma som blir mer pÄtaglig efter hand. Kunde gÀrna fÄtt vara torrare. TankjÀst vin frÄn utmÀrkta lÀgen.

7. KaraktÀrsfullt bubbel med fÀllning och toner av öljÀst. Vinös struktur, bra kropp och frizzante mousse. FlaskjÀst hantverk, verkligen fÀngslande. The real deal!

2012 Silvano Follador Prosecco di Valdobbiadene Superiore di Cartizze Brut Nature

2011 Lorenzo Gatti Prosecco Col Fondo Treviso IGT


Col fondo!


8. Doft som av mogna rhÎnedruvor, medan smaken Àr tung och eldig. Vit chùteauneuf? Senskördad Païen frÄn Valais? Parfymerat, obalanserat och svÄrsvalt.

2010 Chùteau de Crémat AOC Bellet

Dominerande druvsort i lilla Bellet (Nice) Àr vermentino, eller rolle som fransoserna sÀger.



9. Lukt av fuktig rulle toapapper pÄ torpets gamla utedass. Glesa jordgubbar, grönkÀrvhet, tvÀrkort slut. Kör rakt ner i diket.

2012 Domaine de la Tournelle "L'Uva Arbosiana" Poulsard AOC Arbois

Baksidan av naturligt. Vi hade vÀntat oss mycket bÀttre, paret Clairets trousseau var bÄde ren och god.



10. UngefÀr samma ljust orangeröda fÀrg som poulsarden, men hÀr finns en helt annan renhet, spÀnst och lÀngd. Det mÄste vara en grigno! En riktigt fin en!

2011 Cascina 'Tavijn Grignolino d'Asti

Tack för att vi fick smaka, IV. Vi hÀnger pÄ lÄset hos Fabio inför nÀsta ÄrgÄng.



11. Ljust guld i glaset. Doftar skalmacererat, vilket Ingvar förstÄs lÀtt prickar in. Förenar harmonisk balans med bestÀmd struktur (citrus och lÀtta skaltanniner). SpontanjÀst i tank med fyra dagars skalmaceration. 90% bosco och resten albarola. FullstÀndigt glimrande!

2009 Altare-Bonanni Campogrande Cinqueterre DOC

ApropÄ diskussionen om bÀsta italienska vita... Elio Altare visar vad som Àr möjligt att göra frÄn dessa historiska vingÄrdar som kan vara jordens vackraste. Man ryser av vyn över Campogrande.



12. Bzzt! Surt som osötad lingon-blÄbÀrsdricka, lÀtt och renfruktigt utan pÄlÀgg. LÄg alkohol! Ingen malo? MÄste absolut ha tilltugg - chark eller lagad mat - först dÄ visar vinet varför det skapats sÄ.

2010 Lorenzo Gatti Raboso IGT Marca Trevigiana

Andra vinet frÄn col fondo-mÀstarna Gatti. Hur mÄnga har hört talas om raboso?



13. Frukten Àr varm, lakrits ansluter, ett litet snörp i slutet. Södra RhÎne och grenache? Kanske dess italienska motsvarighet tai rosso, föreslÄr Lessrof. JasÄ... en serbisk gamay? Atypiskt för druvsorten, ÀndÄ inte helt oÀvet. Det saknas inte karaktÀr.

2009 Francuska Vinaria (Estelle & Cyrille Bongiraud) "Zelja" Cuvée Merlin

Ett franskt par frÄn Bourgogne som gör vin pÄ Balkan. De Àr medlemmar i Haut Les Vins, har ocksÄ uppmÀrksammats av Le Blanc & Le Rouge.




14. Ett varmt orangerött vin med svarta kakor av fÀllning i karaffen. Fint definierad doft av mogna lÀtt ankomna jordgubbar, undervegetation, tÄng och lakrits. Utan tvekan en poulsard, den hÀr gÄngen med massor av smak och fin balans. Ett helt annat djur Àn den förra poulsarden, nu snackar vi!

2009 Jean-François Ganevat Cuvée de l'Enfant Terrible Poulsard Vieilles Vignes

FÀrdigutvecklat osvavlat vin som nog ska drickas inom de nÀrmsta tvÄ Ären, om det lagrats svalt.




15. Doften Àr stor och parfymerad med maraschino, cocktailbÀr och andra inlagda körsbÀr. Vi pejlar in ett slags pinotvibbar Ät det ultra-naturliga hÄllet. Mineraltonerna Àr mörka. I munnen smakrikt och intensivt med frisk syra, greppiga tanniner, kÀnnbar alkohol och ett livligt pirr av koldioxid. RÀtt mycket tanniner som sagt. Inte pinot? DÄ mÄste det vara Cornelissen. 

2011 Frank Cornelissen "Contadino 9" Vino da Tavola Rosso

Alkoholen mÀrktes mer nu Àn förra gÄngen vi provade - 15% Àr i mesta laget för ett sÄnt hÀr vin. Flera runt bordet hade invÀndningar mot inÀlvstoner, Ätminstone halva FV tyckte dock att detta inslag var under kontroll och att vinet var gott.



16. Pinotvibbar igen, mer traditionella sÄdana. Det hÀr kÀnns ÀndÄ inte heller som bourgogne, dÀremot franskt. En lÀttare pinot med viss utveckling, kanske Sancerre, inte utan komplexitet och struktur. RÀtt sÄ klassiskt egentligen.

2009 Les Chais du Vieux Bourg (Ludwig Bindernagel) Pinot Noir AOC CÎtes du Jura

"Saft"stÄr det klottrat pÄ flaskan och sÄ en glad gubbe. 2013 sÀljer man mest vin till hipsters om man jÀmför med josen och saften. Lite orÀttvist mot en pinot som faktiskt har mer i sig Àn sÄ.



17. Frukten Àr ung och blÄ, lÀtt parfymerad med höga syror och pigga tanniner. Sagolikt friskt och spÀnstigt. Oerhört drickbart och matvÀnligt. Ett av kvÀllens godaste viner, sÄ ungt och rÀttframt det Àr. Man kan notera en del gemensamma drag med syrah. Urtypisk och klockren refosco/teran, kanske frÄn 2012. 

2011 Bajta Sales Terrano Venezia-Giulia IGT

Visar sig strĂ„lande till maten: flĂ€skfilĂ© med pesto, soltorkad tomat, inlagd paprika, parmesan. Kommer att tĂ€nka pĂ„ den dĂ€r Kraski Teran som Anders bjöd pĂ„, frĂ„n Boris Pliskin. Även om det verkar som bistroviner kan de Ă„ldras med behag ett antal Ă„r. Vill ha mer!




18. HÀr har vi en lagom drickmogen nebbiolo frÄn ett varmare Är, och i en lÀttare viktklass. Riktigt gott. Gattinara?

2007 Cantina Produttori "Nebbiolo di Carema" Riserva

Runt 200 dkk Àr möjligen lite i dyraste laget för detta kooperativt producerade vin, nÀr man betÀnker att familjeproducenten ArPePes riserva frÄn Valtellina kostar ungefÀr lika mycket och Àr Ànnu bÀttre.




19. HÀr var det nyklippt grÀs och blandade vinbÀr. Vi Àr otvivelaktigt i mellersta Loire med en pigg och frisk cabernet franc som gÀrna fÄr drickas igen.

2010 Xavier Weisskopf Le Rocher des Violettes Cabernet Franc AOC Touraine



20. Hela skolboken full av de elegantaste syrah-markörerna, utan rostad ek. Sinnesjukt fint och lÀttfotat vin med god koncentration och bestÀmd struktur. Lakritsremmar och tjÀrpastiller i eftersmaken, och strÄlande framtidsutsikter.

2010 Hervé Souhaut "Sainte-Epine" AOC Saint-JosÚph




Mer direktimport frÄn Ingvar! TvÄ viner till pÄ refosco, Àven kÀnd som terrano/teran. SkerkÀr frÄn den italienska sidan (Carso) och Pietra frÄn den slovenska (Kras). Ingvar förklarar att det Àr den kalk- och jÀrnrika röda jorden som ger vinerna dess nÄgot brÄkiga struktur med hög syra och dito tanniner.


21-22. Tre saker slÄr oss:

1) Vinerna ser ut att bli lÄnglivade. De visar egentligen ingen utveckling vid sju Ärs Älder.

2) Trots att frukten Àr tÀt, kraftfull, mörk och mogen stannar alkoholen pÄ 12-12,5%. MÀrkligt.

3) Pietra har ett mer personligt uttryck.

2006 Skerk Carso Terrano Riserva

2006 Pietra Kraski Teran




23. Ljust brunröd, ser ut som en nebbiolo eller nerello. Vi guidas varsamt till Toscana och Àr tvungna att mellanlanda i Montalcino innan poletten trillar ned. Fullt utvecklad doft och smak. Fin njutbarhet.

2005 Montevertine Toscana IGT (magnum)

En relativt sett klenare version av Montevertine, ÀndÄ god. Drick upp.



24. Men vad Àr nu detta? VÀrmestressade torra tanniner, tunn mittsmak, kokt varm frukt.

2009 G.B. Burlotto Barolo Monvigliero

Än vĂ€rre Ă€n vĂ€ntat. Undvik.



25. Korkad, sÄ synd. Vissa vill först inte se sanningen i vitögat, men sÀrskilt damerna ringar in defekten pÄ fem röda. Det hade varit extremt intressant att fÄ lÀra kÀnna Prinçics cabernet.

2001 Dario Prinçic Cabernet Sauvignon Venezia-Giulia IGT

Vinet lÀmnar kÀllaren först vid elva Ärs Älder! NolltvÄan slÀpps alltsÄ i höst.


26. Nebbiolo-nÀsa med viss utveckling och kryddiga, lite skogiga toner. Inte alltför tuff i tanninerna, dricks redan bra.

2010 Le Piane Mimmo Boca Vino Rosso

Första mötet med denna etikett, inget vi visste att de gjorde. 70% nebbiolo, resten croatina och vespolina. Gott vin men inte riktigt lika upphetsande som Le Piane och La Maggiorina.



27. Balans. Alla staplar nÄr ungefÀr lika högt. Bra syror, bra tanniner, bra frukt, bra alkohol.  Otvivelaktigt frÄn södra RhÎne, i traditionell skrud, och riktigt lyckat.

2010 Domaine du Banneret ChĂąteauneuf-du-Pape AOC

ÅrgĂ„ngen glĂ€nser igen, stilen Ă€r betryggande klassisk. Tidigare bloggat av IV.



28. Ljust varmröd tawny-fÀrg med fÀllning i karaffen. Det doftar lite som en konjak, eller kanske snarare som en rompunsch - det finns rÀtt mycket arrak hÀr. Dessutom inlagda röda bÀr, apelsiner, nötter, kryddor och lakrits. MÄngfacetterat och intressant att sniffa pÄ. Intensivt, lÄngt och hett i munnen, men 22% alkohol kÀnns inte vettigt just nu. Ett julevin.

1963 Warre & Co Vintage Port

Åtminstone tvĂ„ runt bordet som Ă€r jĂ€mngamla!



29. En kraftfull barolo med tÀt varm frukt som drar lite Ät chinato-hÄllet. Uttrycket Àr traditionellt och lite rustikt utan försök till annan polering Àn den som tiden ger. Det mÄste vara en liten producent vi har att göra med. Vi spottade oss igenom Franco Conternos uppstÀllning pÄ Italienska Vindagen i höstas och stilen stÀmmer bra med det vi har i glaset hÀr.

2004 Franco Conterno Sette Anni Barolo Riserva

Stora botti i sju lÄnga Är. Inte mÄnga som hÄller pÄ med sÄdant nuförtiden.




30. Underbar frozen cheesecake och ett tÄrtvin dÀrtill. Inga konstigheter utan en fruktig söt bordeaux utan direkta botrytistoner, som till exempel saffran. Eftersom the Lessrofs nyligen varit i Bergerac fÄr man anta att vinet kommer frÄn nÄgon av sötvinsappellationerna dÀr - kanske Cadillac eller Monbazillac. 

2007 ChĂąteau Belingard AOC Monbazillac


Ja, man kan verkligen frÄga sig om det hÀr var hyggligt mot vinerna. PÄ egen hand hade de nog varit en fin upplevelse vart och ett av dem - Ätminstone de flesta. Men de lÀrdomar och diskussioner som en speed-tasting av det hÀr slaget ger upphov till Àr svÄra att fÄ pÄ annat sÀtt. Tack alla, sÀrskilt vÀrdparet och inte minst Ingvar som burit hem godsakerna flera hundra mil i sin slitna vÀska dÀr alla handtagen gett upp.


LÀs vad Italienska Viner tyckte hÀr. Lessrof sammanfattar lÀget hÀr.

↧
↧

Idala pÄ stranden

$
0
0

En av sommarens vackraste dagar börjar lida mot sitt slut. Solen dröjer sig kvar över Sundet i vĂ€ster medan fullmĂ„nen vĂ€ntar i kulisserna pĂ„ att lysa upp kvĂ€llens fester. Vad ska man ta sig till en stund som den hĂ€r? Fredrik "Pingvinen" Önrup bjöd pĂ„passligt in till en spontan vinprovning nedanför badhytterna i Skanör för att visa upp en knippe doningar frĂ„n Idala GĂ„rd. Trots kort varsel var det ganska mĂ„nga som kĂ€nde sig kallade...


Proseccon frĂ„n kooperativet i CormĂČns Ă€r ett okomplicerat starterbubbel som i vĂ„r smak gĂ€rna kunde fĂ„tt vara lite torrare. 
Vi förstÄr dock inte riktigt varför ett sexeurosvin ska behöva kosta 113 kr frÄn en skÄnsk frifrÀsare. Om den svenska nÀthandeln nÄgonsin ska komma in i matchen pÄ allvar sÄ mÄste de inse att de Àr med och tÀvlar pÄ en öppen paneuropeisk arena.


Vi glömmer den syrliga funderingen och glÀds pÄ riktigt Ät nÀsta vin. 2012 Ernesto Picollo Gavi DOCG (99 kr) Àr precis den dÀr fruktrena, tankjÀsta och mineralsalta vita italienaren man behöver till allsköns fisk- och skaldjursrÀtter med medelhavskÀnsla. Med sin prislapp strax under hundringen argumenterar den hÀr gavin för inköp pÄ ett övertygande sÀtt.


2012 Val di Toro Alfa Tauri Maremma Rosato (110 kr) har en snygg kopparnyans och Àr helt befriad frÄn allsköns billiga godistoner. Redan lite utvecklat med rostiga jÀrnmineraler och avrundad drickbarhet. Syran hade gÀrna fÄtt vara högre, men smaken Àr torr och relativt elegant i stilen, utan mÀrkbar alkohol, sÄ det funkar hyfsat bra. Priset Àr vÀl nÄgotsÄnÀr rimligt.


2010 Fattoria di Faltognano Chianti Montalbano DOC (106 kr) Àr rakt upp och ned simpatico. I glaset har vi den dÀr klassiskt klarröda typen av chianti som fÄtt sin uppfostran i tank och knappt hört talas om ordet extraktion. Den suverÀna ÄrgÄngen skÀnker extra lyster Àven Ät ett förhÄllandevis enklare vin som detta, och drickbarheten Àr sjÀlvklar. Vi kan lÀtt tÀnka oss ett Äterseende med dessa droppar frÄn trakterna av Vinci. Deras olja Àr förresten ocksÄ helt okej.



Planen Àr att tÀnda grillarna lite senare, och 2009 Gabbas Dule Cannonau di Sardegna Riserva (170 kr) lÀr knappast göra bort sig i det sammanhanget. Cannonau Àr ju detsamma som sardisk grenache, sÄ hÀr fÄr man lite extra tjong men med bibehÄllen balans och drickbarhet - alltsÄ utan att det blir eldigt, eller ekigt för den delen. 
Det hÀr Àr seriösa doningar som kammat hem ett antal Tre Bicchieri  (fast de dÀr glasen kan vÀl knappt anvÀndas som merit lÀngre?) Priset slÄr dansken Otto Suenson med 35 spÀnn, Àven om allt givetvis gÄr att fÄ tag pÄ billigare i Tyskland.

Idala GÄrd har utan tvekan en hel del intressant i sin portfölj. De har hÄllit pÄ lÀngre Àn de flesta svenska nÀtvinhandlande konkurrenter och de har klokt nog hÄllit fast vid specialiseringen pÄ Italien. Kunden Àr inte tvungen att köpa hela lÄdor av samma vin, utan kan blanda fritt och pröva sig fram. Precis som det ska vara. Idalas starkaste kort Àr i vÄra ögon producenterna Cavalotto, d'Angelo och Odoardi.


↧

3x Vittoria 2010: Judeka

$
0
0

NÀr Cerasuolo di Vittoria upphöjdes till Siciliens första DOCG i slutet av 2005 var det för omvÀxlings skull helt rÀttvist. Till skillnad frÄn andra delar av Sicilien dÀr man sökt efter sin identitet Àr Vittoria ett omrÄde med solida traditioner, precis som Etna. Sedan Ätminstone tvÄ sekel har man blandat sina blÄ sorter - frappati e calabresi - i ungefÀr lika proportioner. Man mÄste tidigt ha insett att de bÄda druvsorterna kompletterade varandra perfekt.

I ett modernt internationellt perspektiv behöver varje omrÄde ha en fixstjÀrna, och det Àr nog vad som har fattats Vittoria tills ganska nyligen. Visst finns det kompetenta större producenter som Valle dell'Acate, och nog finns det respektabla vinhantverkare som COS. Men varken Gaetana Jacono eller Giusto Occhipinti kan sÀgas vara den dÀr stjÀrnan. Det krÀvdes en ung kvinnlig rebell för att ge Vittoria ett ansikte mot vÀrlden.

Arianna Occhipintis SP68 har blivit en given referens för cerasuolo, Àven om hennes version upptrÀder incognito. Eftersom den enbart uppfostrats i stÄltank och under kortare tid Àn reglerna föreskriver, stÄr det Sicilia IGT/Terre Siciliane IGP pÄ etiketten. Men strunt samma - till hela sitt uttryck Àr det ÀndÄ en renfruktig cerasuolo med lika delar lyster frÄn frappato och djup frÄn nero d'avola.

Staden Vittoria Àr ganska liten medan DOCG-zonen Àr ansenlig till ytan. SjÀlvklart varierar jordmÄnen, frÄn mer kalksten i den centrala delen till mer sand i söder och mer lera i norr. Caltagirone ligger i den norra delen, uppÄt Catania-slÀtten till, och det Àr hÀr man hittar producenten Judeka. Det verkar röra sig om en ordentligt pÄkostad satsning med utprÀglad ekoprofil - solpaneler, elfordon, solvÀrme och vattenreningsverk - förmodligen med visst stöd frÄn EU.

2010 Judeka Cerasuolo di Vittoria DOCGÀr, om vi nu utgÄr frÄn SP68, lite rundare och rikare till sin lÀggning men ÀndÄ transparent. Helt logiskt, eftersom Judeka odlar i lerigare marker och Occhipinti har mer kalksten i backen. De tvÄ femtedelarna frappato bidrar med skinande röda och lÀtt parfymerade aromer av körsbÀr och granatÀpple medan nero d'avolan backar upp med sina mörkare bÀr. HÀr finns en avsevÀrd charm och drickvÀnlighet, helt utan fat eftersom vinet Àr jÀst i stÄl och uppfostrat i betong. Alkoholen stannar pÄ behagliga 13%. Alldeles utmÀrkt att dricka nu och inom de nÀrmaste Ären.


2010 Judeka Nero d'Avola Vittoria DOC har en malolaktisk grÀddkolaton som stör oss en smula, och en rik mogen frukt. Det vilar nÄgot generiskt över aromatiken i nero d'avola som gör att den druvan i vÄrt tycke mÄr vÀldigt bra av att sÀllskapa med just den aromatiska, parfymerade frappato. Det hÀr blir helt enkelt inte lika intressant pÄ egen hand. Man kan jÀmföra med Siccagno, som kanske Àr Arianna Occhipintis minst charmiga rödvin. DÀr finns en tuff kalkstenssyra som ger en spÀnstigare och mer utmanande struktur Àn vad man hittar hÀr. Efter en stund tappar vi intresset för det hÀr runda och bussiga men samtidigt lite opersonliga vinet.


2010 Judeka Frappato Vittoria DOC ger oss precis sÄ mycket frappato vi vill, nÀmligen 100%. Precis som i cerasuolon finns en skinande och utprÀglad aromatik med röda körsbÀr och granatÀpplen flankerat av mer druvmogna jordgubbssyltiga aromer. I munnen lika silkeslent som den vÀnligaste pinot utan den tydliga bitterhet som exempelvis Valle dell'Acates frappato har, och med en mjuk syra som tittar fram tydligast och bÀst vid tolv-fjorton grader. Utvecklingen Àr lagom framskriden, sÄ det Àr klokast att dricka nu och relativt snart eftersom frappato Àr en oxidationskÀnslig druvsort vars livslÀngd Àr ganska kort pÄ egen hand. Inte lika spÀnstigt som Occhipintis frappato men riktigt gott hur som helst.


Carlo Merolli, 145 muk (Cerasuolo) 139 muk (Frappato, Nero d'Avola)
720 muk för blandat sexpack.
↧

2009 Elio Altare Barolo

$
0
0

Enligt de rapporter som hittills finns att lÀsa Àr 2009 en barolo-ÄrgÄng att nÀrma sig med största försiktighet. Det verkar helt bero pÄ den enskilda vingÄrden och dess odlares skicklighet om man lyckats fÄ ihop nÄgot vettigt eller om det snarare drar Ät fiasko. Extra otillfredstÀllande tycks resultaten ha blivit i La Morra och Verduno, de nordliga delarna av barolozonen.

Eftersom nollniorna Àr sÄ ojÀmna Àr det ett mÄste att sjÀlv fÄ prova först, alternativt förlita sig pÄ tips frÄn insiders vars smak man delar. Exempelvis Kerin O'Keefe - hon hÄller inte ovÀntat den helklassiska barolon frÄn Bartolo Mascarello som ÄrgÄngens bÀsta, men det Àr roligt att se att en modernist som Scavino ocksÄ fÄtt plats pÄ pallen. Bric dël Fiasc fixar varma ÄrgÄngar, det vet vi sedan 1997 och 2003.

Burlottos 2009 Monvigliero statuerade ett förskrÀckande exempel hÀromveckan. HÄrt stressad, kokt, ihÄlig och platt. Sandiga vingÄrdar som denna i Verduno lyckas sÀllan bra i varma Är, och vi lÀr vÀl snart fÄ reda pÄ om problemen bara gÀllde den flaskan. Tidigare har vi provat Vajras 2009 Albe och 2009 Bricco delle Viole. De varma nollniorna utlöste vÀl inte direkt nÄgra ovationer frÄn vÄrt hÄll Àven om de, trots allt, var habila anstrÀngningar.

2009 Elio Altare Barololyckas parera sÀsongens alla tÀnkbara svÄrigheter med stor bravur. Nosen avslöjar inga som helst varma eller brÀnda toner. IstÀllet kan vi förtjusas av den för barolovÀnner sÄ ÄtrÄvÀrda parfymen av torkade rosor. Frukten Àr ren och fin med bra djup och goda aromer liknande hallon och mörkröda körsbÀr. DÀrtill engelsk lakrits, basarkryddor och jÀrnmineraler.

Munnen kan bara bekrÀfta. HÀr serveras rejÀla skopor greppiga tanniner, med en seriöst stenig struktur och en lÀskpapperstorka som definitivt hÄller sig pÄ rÀtt sida om det problematiska. Lyckligtvis finns det ocksÄ en generös mittfrukt som balanserar tanninstrukturen, och en syra som hÄller frukten frisk. Vi upplever inga problem med alkoholen (14,5%) eller med smÄfrallorna (en femtedel nya). Den hÀr nollnian Àr helt enkelt rasande lÀcker.

Hur gick dÄ detta till? Flera faktorer sÄklart, och ursprunget bör vara en av dem. Som Silvia berÀttade i vÄras hÀmtar Altares standardbarolo sedan 2005 större delen av sina druvor frÄn Ceretta i Serralunga (dÀrav den tuffa tanninstrukturen!) men ocksÄ frÄn Castiglione Falletto. Dessa kommuner anses ha klarat sig betydligt bÀttre Àn La Morra. Och dÄ stÀller man sig ju frÄgan hur Altare fick till det i hemmavingÄrden Arborina.

Ja, det har vi Ă€nnu inget svar pĂ„ eftersom vi inte provat de vinerna. Men helt klart Ă€r att toppodlare av den hĂ€r digniteten Ă€r beslutsamma nog att skippa alla druvor som inte hĂ„ller mĂ„ttet och har rĂ„d att göra det ocksĂ„. I detta fall blev resultatet en glimrande standardbarolo som lyckas med konststycket att smaka nĂ€stan som den kostar. Även i en knepig Ă„rgĂ„ng som denna.


ps. Det sÀgs ju att man inte ska skÄda given hÀst i munnen - "a caval donato non si guarda in bocca" - men den hÀr flaskan var en gÄva frÄn Silvia Altare. NÄgon som hunnit prova "arborinorna" frÄn 2009?
↧

Domaine Leon Barral 2010: Jadis & ValiniĂšre

$
0
0

Nollniorna var det första bakslaget i vÄr relation med vinerna frÄn Didier Barral. Det började sÄ smÄtt med hans vita nollnia som nÀrmast liknade en orange Àppelmust. Inte för att vi har nÄgot principiellt emot varken muster eller skalkontakt med vitvinsdruvor - tvÀrtom - men den hÀr ÄrgÄngen av hans skalmacererade och fatjÀsta terret blanc/viognier var helt klart inte för oss.

Det fortsatte med de röda nollniorna. Plötsligt kÀndes vinerna alltför tunga och extraherade, alltför söta och alkoholstinna. Den sÀregna Barral-aromatiken - den som vi emellanÄt brukar likna vid Neil Young & Crazy Horseöversatt till doftupplevelse - spelade inte alls lika tydligt. Var det ÄrgÄngen som spökade, eller Àndrade smakpreferenser, eller höll vi just pÄ att bevittna en stilistisk glidning Ät fel hÄll? Skulle vi gÄ miste om Ànnu en bloggdarling?

Men. SĂ„ kan det vara med hantverkare som lĂ„ter vinet göra sig sjĂ€lvt. ÅrgĂ„ngarna fĂ„r fullt förtroende att uttrycka sig, och 2009 var onekligen ett varmt Ă„r, Ă€nnu varmare Ă€n 2007 (nollnio kanske kunde ha skördats tidigare?) Men som vi vet Ă€r 2010 en helt annan femma, och efter att ha druckit och smakat ett gĂ€ng strĂ„lande tior frĂ„n södra Frankrike kĂ€nde vi pĂ„ oss att Barral knappast skulle missa ett sĂ„dant tillfĂ€lle att lĂ„ta sina viner glĂ€nsa. SĂ„, korkarna ur och en vĂ€nda i karaff!

2010 Domaine Leon Barral FaugÚres Cuvée Jadis

Jadis Àr alltsÄ till hÀlften carignan vieilles vignes, och resten 40% syrah frÄn söderlÀgen samt 10% grenache, med tvÄ Ärs uppfostran i huvudsakligen Àldre barriques.

NÀsan Àr ju oerhört barralsk! Det vill sÀga oerhört utÄtriktad, och sÄ precis pÄ pricken definierad att vi inte kan lÄta bli att fÄnle - rena igenkÀnningskomiken. HÀr var det mÀttat med jÀrn och kött, syrener och röda Àpplen, mörka körsbÀr och tobak, salmiak och knallpulver, ingefÀra och rosmarin. Och sÄ den lilla djuriska funken som vi saknade förra gÄngen, den Àr nu helt ÄterstÀlld.

Smaken sedan. En gnistrande frisk syra exakt som man förvÀntar sig frÄn Barral. En tÀt matta av fullmogna skaltanniner. LÀskande mineraler och mÀngder av smak. Fast inte tungt, inte ekigt, inte eldigt. Syran maskerar alkoholen perfekt och förlÀnger efterklangen som goda syror plÀgar göra. HÀr finns all den frÀschör som behövs, och ÄrgÄngens speciella balans som vi numera kÀnner den - hög fruktkoncentration kombinerat med hög syra - sitter som en smÀck.

2010 Domaine Leon Barral FaugÚres Cuvée ValiniÚre

ValiniÚre mixar fyra femtedelar mourvÚdre frÄn tjugoÄriga stockar med resten syrah frÄn svalare norrsluttningar och mognar under tvÄ Är i mestadels Àldre barriques.

HÀr kommer en lite blygare historia. En mer ÄterhÄllsam, men samtidigt djupt renfruktig doft som lÄngsamt utvecklar sig i kuporna. De finstÀmda tonerna spelar över violer och blÄ plommon, blÄbÀr och svarta vinbÀr, med assistans av rÄtt kött, blandad lakrits, lavendel, kakdeg och kardemumma.

Även i munnen Ă€r det mourvĂšdrens avrundat djupblĂ„ toner som dominerar. Det hĂ€r smakar mer lakrits Ă€n Jadis, och den friska syran upplevs som mer infattad, medan dĂ€remot tanninerna kĂ€nns nĂ„got tajtare och fortfarande lite knutna, Ă€ven om de har samma sagolikt tĂ€tvĂ€vda struktur som Jadis och munkĂ€nslan Ă€r len. Faten assisterar med noter av ceder, blyerts och kryddor. Det finns ibland nĂ„got cabernet-liknande hos mourvĂšdre, sĂ„ Ă€ven hĂ€r. Vi pratar elegans, balans, och harmoni.

Sammanfattningsvis: vilken blÀndande uppvisning! Det hÀr var nog den bÀsta och roligaste Jadis sedan nollfemman, och kanske bÀttre ÀndÄ. Elegansen Àr vad som gör ValiniÚre till det mer distingerade storasyskon det Àr. Medan den busigare Jadis ger vÀldigt mycket ifrÄn sig just nu sÄ ber ValiniÚre om att lagras för att visa upp allt vad som finns. BÄda har nog minst femton Är framför sig i en bra kÀllare. Det kÀnns skönt att veta var vi har vÄr Didier igen.


TM Kvalitetsviner via SB 1 augusti, 229 kr och 349 kr, varuprover.

De essentiella Barral-posterna finns hÀr och hÀr (lÀnklista i slutet).
↧
↧

2x Chidaine: 2011 Vouvray & 2008 Montlouis

$
0
0

Man blir inget annat Àn sjÀlaglad nÀr buteljer frÄn mytomspunna Loire-hantverkare lyckas leta sig fram till det statliga monopolets sommarglesa hyllor, Àven om besöket Àr ytterst tillfÀlligt och enbart gÀller vinkÀllarbutikerna. Trots de hÀr vinernas grundmurat goda rykte har vi missat att prova en enda droppe frÄn François Chidaine fram till dags dato. LÄt oss genast se till att Àndra pÄ det.

De senaste tvÄ decennierna har Chidaine byggt upp en imponerande verksamhet som vuxit till dryga 30 hektar i Montlouis och Vouvray, utifrÄn nÄgra enstaka plÀttar vid starten 1989. Sedan 2003 Àr odlingsmetoderna certifierat biodynamiska och den pÄföljande vinifieringen görs med samma stora respekt för druvmaterialet. Chidaines viner jÀser lÄngsamt i kalla kÀllare, i medelstora fat utan tillsatta jÀststammar, med lÄng tid pÄ jÀstfÀllningen och försiktiga svaveldoser.

2011 Vouvray Les Argiles har en ren och fin nÀsa med fokus pÄ ung chenin-frukt. Vi sniffar fram vitblommiga toner som pÄminner om hÀgg och liljekonvalj. Det finns ett lockande drag av honung, lite bivax och en ny vaxduk far förbi, men snart Àr det de fruktiga aromerna som gÀller. Mest kvittenÀpplen, söta vita hallon, nÄgra droppar lime och citron, samt en aning av gröna kulor. Hela korgen serveras i skuggan av en sval kalkstensvÀgg.

2008 Montlouis Les Choisilles visar upp en helt annan provkarta av doftintryck. HĂ€r finns redan en tydlig utveckling som bidrar till det sĂ€rdeles mĂ„ngfasetterade intrycket. Vi fĂ„r en annan sida av saken, ett slags underbar undervegetation dĂ€r det vĂ€xer libbsticka (curry!) och karljohanssvamp vid sidan av kvittenfrukten. Dessutom chenin-tobak och lakritsrot. Honung, och aningar av knĂ€ck och nötter. Äppelpaj. Kamomill. Mineral. Rakt av fascinerande!

Vouvrayns smak Àr nÀstan torr, men inte riktigt. Runt tio gram socker  - det brukar kallas sec tendre i omrÄdet. Frukten Àr perfekt druvmogen och rÀtt intensiv med en smula sötma (vita hallon igen!) och ganska fyllig kropp. Syran Àr avpassad att balansera pÄ ett vÀnligt sÀtt, och efterklangen blir lÄng och en smula kryddvarm med anstrykning av skaltanniner och sten. Det hÀr Àr stilistiskt sett mjukare Àn Huets torra vouvrayer och saknar bitterheten frÄn exempelvis 2011 Le Mont.

Men det Ă€r Chidaines Montlouis som golvar oss. HĂ€r finns en minst lika lustfylld fruktmognad och nĂ€stan samma grad av restsötma, fast den har hunnit integreras bĂ€ttre och maskeras delvis av en mer distinkt syra. ÄndĂ„ Ă€r munkĂ€nslan len som silke, medan smaken har fĂ„tt en större genomskinlighet. Utvecklingen har kommit en bit pĂ„ vĂ€g, och den nyfödda bebis-frukten har smalnat av. Upplevelsen trippar ivĂ€g pĂ„ lĂ€tta fötter och varar nĂ€stan löjligt lĂ€nge. Under tiden babblar vi ord som fokus, elegans, och harmoni.

Galet goda viner bÄda tvÄ! Som lÀsaren sÀkert uppfattat vid det hÀr laget, finns det inte mycket som stÄr i vÀgen för omedelbar njutning. Samtidigt vet ju alla vÀnner av seriös chenin blanc att det troligen blir Àn bÀttre med lagring. SÀrskilt Les Choisilles Àr ett vin vi gÀrna lÀgger undan.


Lanserades av Riktig Cider via SB 1 augusti, 229 kr och 249 kr.
↧

Viner med familjen Frankofil

$
0
0

Mer blanc de blancs blir det knappast med 100% pinot noir. 
Fin autolys och sicket kimmeridge-klipp i syrorna. Ostron hitÄt!


En kvinna, en vingÄrd, en druva, en ÄrgÄng. HÀr tarvas inget tillsatt socker. FatjÀst och givetvis bio.


Floder av vÀllustigt bittersöt körsbÀrsfrukt över naken kalk. Charmar brallorna av vem som helst, inte minst efter ett dygn i öppen flaska.


Renast tÀnkbara uttryck för nebbiolo frÄn Barolo och ÄrgÄng 2010. 
Slankt, glimrande, magiskt.


Tveklös Serralunga i halvmodern stil, som ett mer muskulöst syskon till Cuccos nollÄtta-Cerrati. Barolo-godis med adekvata tanniner.


Slankt, rent, distinkt. Om man odlar sangiovese i Chambolle-Musigny blir nog resultatet ungefĂ€r sĂ„ hĂ€r. Ännu en klassisk Montevertine.


Frodig örtflora och ett alldeles omejkat uttryck i denna 12,4% svala vÀstkustpinot. Smeker smaklökarna medhÄrs.


Pax Mahle gör tydligen inte sÀrskilt mycket vin. Men gott.


Diego Molinaris rosso klÄr lÀtt de flesta brunelli. Det hÀr mÄste vara sjÀlva definitionen av sangiovese i Montalcino. Underbart.


Nosen smÀckfull av syrener och knallpulverpistoler. Friskt, koncentrerat och precis lika busigt barralskt som förra gÄngen.


Lite lÀngre noter finns att lÀsa hÀr.
↧

Bloggdarlings #5: 05 Bosquet des Papes Tradition

$
0
0

Det hÀr vinet Àlskades högtochrent nÀr det först dök upp vÄren 2008. DÄ var det en slank och för ursprunget ovanligt syrlig uppenbarelse vars saftiga rödfrukt var som gjord för att charma. Förra sommaren hade karaktÀren förÀndrats en hel del, och inte till det sÀmre. Nu i slutet av juni möttes vi av en ganska framskriden utveckling som drog Ät det mörkare hÄllet, inte ovÀntat en sammansatt aromatik, och en nÀstan löjligt len munkÀnsla.

Bland doftnoterna mÀrktes orientaliska kryddor, torkade fikon, hallonsÄs, engelsk lakrits, stensöta, ett helt fÄng av provensalska örter och inte sÄ lite salt tÄng. Entrén i munnen var bland de mjukaste vi varit med om pÄ lÀnge - tÀnk silke och lÀgg till vaselin sÄ börjar vi nÀrma oss. Men syrorna, som fortfarande levde i friskt minne, ville inte komma ut och leka. Intrycket var till en början nÀstan slappt (om Àn ganska lustfyllt). Men - strukturen lÄg och lurade undertill för att titta fram efter nÄgra timmar och slutligen bli tillrÀckligt bestÀmd.

Det Àr dÄ vi tycker att 2005 Bosquet des Papes Tradition smakar som allra godast, pÄ samma gÄng förföriskt och lagom stramt. Plötsligt leker syrorna tranbÀr och blodapelsin, och tanninerna griper behagligt tag. Plötsligt finns en solid kÀrna av smÄtt uttorkande och havssalta mineraler. Plötsligt har den lena texturen och kryddvÀrmen i det lÄnga slutet fÄtt lite andra parametrar att spela mot.

Vi gillar givetvis fortfarande detta skarpt, men frÄgan Àr om det inte gjorde Ànnu bÀttre ifrÄn sig förra sommaren, dÄ det fanns lite mer kvar av den friska rödfrukten. Tidigare versioner har vi uppskattat som mest runt 7-8 Ärs Älder. Kanske har det blivit dags att skynda pÄ med konsumtionen?


Köptes pÄ SB i maj 2008 för 225 kr.
↧
Viewing all 195 articles
Browse latest View live